Etikettarkiv: vandring

Vandring i Cañon del Colca

Cañon del Colca

Cañon del Colca är världens näst djupaste kanjon. I alla fall vad man känner till. Den finns utanför Arequipa i Peru och börjar bli mer och mer populär för backpackande gringos. På grund av att de flesta tar en guidad tur från Arequipa och alla går samma runda så bestämde jag mig för att åka dit på egen hand och vandra utan guide. På det viset slapp jag i princip alla turister och kunde gå i en än vackrare del av Colca. Stora delar av tiden delade jag stigen med lokalbefolkningen och deras åsnor och såg inte till en enda turist.

Mirador Cañon del Colca

Utsiktsplats där jag satt helt själv och tittade på två kondorer som flög runt. Det är världens största fågel och det är väldigt häftigt att få se dem i deras naturliga miljö och inte i en bur.

Hot springs i Colca
Hot springs i Colca

Första natten tillbringades på ett ställe som hade naturliga varma bad (hot springs) vilket var skönt efter några timmars promenad. Colca är mer än dubbelt så djup som Grand Canyon och vyerna var verkligen spektakulära. När det kommer till fantastisk natur så har Peru kammat hem förstapriset hittills. Hade folket varit lite mer som colombianerna så hade det varit helt perfekt.

Hostel i Sangalle
Hostel i Sangalle, Colca

Vägen till Machu Picchu

Det händer alldeles för mycket just nu för att jag ska hinna med att dokumentera allt. Den här delen av resan har verkligen bestått av highlights var och varannan dag. Peru är ett land som är otroligt rikt på historia och saker att göra. Vandringar i vacker natur, ruiner i mängder, linjer gjorda av utomjordingar (…?) och den bästa maten i Sydamerika.

Rainbow mountain
Rainbow mountain

Jag har tillbringat 2 veckor i området kring Cusco och har ändå inte sett hälften av vad som finns här. Det visade sig att Sheridan, som jag träffade snabbt i San Agustín i Colombia, befann sig här samtidigt så vi har hängt en hel del. Imorgon åker vi dessutom vidare tillsammans.

Jag och Sheridan på Inkaleden
På inkaleden

Ett besök i Cusco är inte komplett utan att besöka en av världens mest kända ruiner – Machu Picchu. Det tog 100 år för inkaindianerna att bygga och ändå hann de inte klart innan spanjorerna kom och erövrade landet. För att komma till Machu Picchu finns det flera olika vandringar man kan göra. Den mest kända är Inkaleden men med tanke på att de bara har ett par hundra platser per dag och man behöver boka minst ett halvår i förväg var inte det aktuellt. Det blev något de kallar inka jungle istället, med vandring, cykling, rafting och zipline i vackra miljöer. Vi fick i alla fall gå på 2 km av inkaleden…

På plats i Aguas Calientes
På plats i Aguas Calientes

För att komma upp till ruinerna finns det en stig med 1800 (!) trappsteg. Vi började köa kl. 04:30 på morgonen och kontrollen öppnade kl. 5 för att börja bestigningen uppåt. En ringlande orm av mobiltelefoner och pannlampor tog sig sedan upp i mörkret.

Vägen upp mot Machu Picchu
Vägen upp mot Machu Picchu

Vägen upp mot Machu Picchu

Jag vet inte när jag först hörde talas om Machu Picchu men det har varit en dröm i väldigt många år att komma dit. Under hela den här resan har jag träffat andra resenärer som varit där och som har sagt att det är helt fantastiskt. Att stå och titta på ruinerna nedanför och alla berg som omgärdar platsen var helt overkligt, efter 10,5 månads resande var jag äntligen där!

Macchu Picchu

Skolorna Machu Picchu

Tres ventanas
Tres ventanas
Obligatorisk selfie
Obligatorisk selfie

Machu Picchu är mycket större än man tror. Bilderna man ser är oftast tagna högt uppifrån för att man ska kunna se hela centrala delen. Det vore inga problem att spendera en hel dag där men man är ganska trött efter några timmar. Hettan mitt på dagen var inte att leka med heller och vid 11-tiden var det dags för oss att börja vandringen (2-3 timmar) tillbaka till Hidroelectrica och bussen.

 

Huayhuash, en vandring i Peru

Efter min och min brors resa till Himalaya för ett par år sen så lovade jag mig själv att inte vandra på så höga höjder igen. Jag blev sjuk och hade stora problem med höjdsjuka. Vyerna var fantastiska men det var helt enkelt för jobbigt och alldeles för kallt.

2,5 år senare har jag förträngt det där och ser bara de fantastiska vyerna framför mig. Vandringen kring Huayhuash ska vara en av de allra bästa i världen. En gång utnämndes den till och med till världens näst bästa trek av National Geographic. 8 dagar i bergen, nästan konstant över 4000 möh med ett par pass som är högre än 5000 möh. Bortkopplad från resten av världen med natur, åsnor och hästar som sällskap. Är man i Huaraz och har tid över måste man helt enkelt göra den. Och tid är ju något jag har gott om numera.

Campingsite dag 1
Campingsite dag 1

På grund av att den tar så pass lång tid så är det inte så många som gör den. De flesta som kommer hit har ett begränsat schema och gör kortare vandringar istället. Det är deras förlust! Det var kallt och bitvis väldigt tungt men helt klart en av de mest fantastiska  saker jag gjort i mitt liv! Med tillräcklig acklimatisering så kände jag inte av höjden heller och klarade mig från huvudvärk och illamående.

Huayhuash utsikt

Vi var en liten grupp på 3 personer som betalade lite extra för att slippa vandra med israeler (som det kryllar av här). Alla som rest i en sådan grupp förstår varför, sedan behöver vi inte gå in på närmare detaljer. Det var jag, Luis från Brasilien och Tiffany från USA. Tillsammans med åsneföraren Juan och guiden Felix spenderade vi 8 dagar i ett av de mest fantastiska bergslandskapen på jorden.

Utsikt, camp dag 2
Utsikt, camp dag 2

Bilderna är många och jag har försökt att välja ut ett fåtal. Det var svårt… Den ena dagen var bättre än den andra. De stjärnklara kvällarna var magiska. Åsnorna var sötare än sötast och sjöarna har olika nyanser av grönt och turkos. Ena dagen känns det som man är i Schweiz med en massa blommor och kossor för att nästa dag befinna sig ovan molnen och titta ner på de mest fantastiska landskap.

Camp dag 7 Bergssjöar Natt över camp

 

Kratersjön Cuicocha

Efter att ha tillbringat ett par dagar i Otavalo bestämde jag mig för att ta en dagstur till kratersjön Cuicocha. Namnet betyder ungefär marsvinssjön och kommer sig av att en av öarna i sjön ser ut som ett liggande marsvin… Med lite fantasi i alla fall men med tanke på hur galna de är i marsvin här så känns det inte så förvånande.

Cuicocha
Typ ett marsvin…

Man kan gå runt sjön uppe på kanten och det tog mig ungefär fyra timmar. 3100 möh är starthöjden och högsta punkten är på 3450 möh. Ibland såg man bara grå moln men ofta bjöds det på en utsikt som gjorde att man tappade andan. Det var helt klart den vackraste vandringen jag gjort på länge och det var i princip fyra timmar med ett leende på läpparna. Att stigen inte var packad med folk trots att det var söndag var verkligen konstigt.

Vandring bland molnen
Vandring bland molnen

Panorama Cuicocha

Det var länge sedan jag såg så mycket olika vilda blommor som det fanns här. Antingen har det bara varit grönt eller så har det varit torrt och sandigt. Här fanns det både blommor och humlor, lite som hemma i Sverige!

Vilda blommor

Ciudad Perdida – The lost city

Ciudad Perdida byggdes för över 1000 år sedan och övergavs när spanjorerna kom. Det var först på 70-talet som ett gäng gravplundrare återupptäckte platsen.

Det enda sättet att ta sig till Ciudad Perdida är till fots med guide. Många väljer att inte göra vandringen då de tycker att det är för dyrt. Med svenska mått mätt är det dock inte så farligt, runt 2500kr för 4 eller 5 dagar (samma pris). Det inkluderar både transport, boende och all mat. Om några år kommer priserna förmodligen ha stigit till de dubbla. Det märks att Colombia bara blir mer och mer populärt och det är kul att ha varit här innan de stora turistströmmarna.

Ciudad Perdida
Ciudad Perdida

Tonya hade också bestämt sig för att göra ciudad perdida trekken så vi bestämde oss för att göra den tillsammans. När vi sakta åker upp i bergen så börjar det duggregna. Alla bilar var 4-hjulsdrivna vilket var tur med tanke på att det var väldigt lerigt och några hade ändå problem med att komma upp.

Dag 1 på väg mot första campen var inte rolig. Röd, stickig lera som satte sig på och under skorna och som gjorde att vi halkade runt på hal is. Vår guide, Pedro, fick hålla oss i händerna och hjälpa oss att ta oss fram, speciellt nerför, utan att ramla alltför många gånger. Tyvärr kunde jag inte ha kameran framme och filma eländet eftersom det regnade. You had to be there.

Lerig Tonya
Lerigt

Lerig Tonya 2

När vi väl kom fram var det en kall dusch och byta om till torra kläder som gällde. Maten var kanon genom hela turen. Jenny, som var ansvarig för den nästan sprang fram i leran för att hinna fram före oss och förbereda både lunch och middag.

Dag 2 regnade det igen, det hade dessutom vräkt ner hela natten. Vi gav oss ut tidigt ”eftersom det ofta börjar regna på eftermiddagen”. Det regnade hela morgonen vilket tydligen aldrig sker annars. Ett ”fenomen” som de uttryckte det. Efter lunchen korsade vi floden två gånger och efter att ha gått ytterligare en stund möts vi av en lokalbo med ett par mulåsnor. Han går tillsammans med Jenny och ett par ur gruppen som gått i förväg. De säger att det är omöjligt att korsa floden längre fram och att vi måste vända om. Ett beslut tas att vi får vända tillbaka till campen där vi åt lunch och spendera natten där.

Ciudad Perdida
Ciudad Perdida
Rivercrossing
Efter att floden sjunkit igen

När vi återvänder till stället där vi korsat floden inte ens en timme tidigare så har den växt till mer än dubbel storlek. Vattnet forsar fram och jag ser ett par av killarna gå över med vatten upp till midjan samtidigt som strömmen är stark. Jag väntar på guiderna som kommer någon minut efter. De hjälper mig och alla andra att komma över oskadda. Efter ytterligare en liten stund behöver vi korsa floden igen. Den här gången går Jenny över först med ett rep som vi får hålla i för att ta oss över. En kamera var det enda som förolyckades. En del blev riktigt rädda och risken finns ju att någon tappar fotfästet och åker iväg. Som tur var gick allt bra och vi kom oskadda tillbaka.

Under förutsättning att det inte regnade alltför mycket nästa dag skulle vi kunna ta oss hela vägen till Ciudad Perdida. Det var då redan sagt att de som skulle gå turen på 4 dagar var tvungna att stanna 5 dagar pga att vi blev tvungna att vända tillbaka. Efter allt lerigt elände så var det äntligen uppehåll och stjärnklart när vi gick upp innan tuppen. Vandringen började kl 6 och även om solen var rätt frånvarande hade vi en fantastisk dag och kameran fick äntligen komma fram. Eftersom vår grupp var i otakt med schemat ledde det till att vi var nästan helt ensamma i Ciudad Perdida (inte för att det brukar vara så många men ändå). Alla var nöjda och glada.

Vy

Naturfolk i djungeln
Naturfolk i djungeln

Utsikt från Ciudad Perdida

Tonya och jag

Imponerande nog så var det ingen i gruppen på 15 personer som någonsin pratade om att ge upp. Alla var på relativt gott humör även om en del (ja, bl a jag) hatade situationen. Det regnade lite varje dag men inte så illa som det var i början. Efter ett par dagar lärde vi oss dessutom hur vi skulle ta oss fram i den halkiga och kletiga leran på bästa sätt. Efter det att vi hade nått målet så kändes allt lite lättare.

Tronen i Ciudad Perdida

Utsikt Ciudad Perdida

 

Från landsbygd till storstad

Efter surf i Santa Catalina var det dags för ett par dagar i bergsbyn El Valle. Skönt att åter få lite svala nätter och få ge sig ut och vandra lite. Med sällskap av Daniel, som bodde på samma vandrarhem och hade sett ut en vandringsled, begav jag mig ut. Researchen hade ju kunnat vara bättre. Vi klättrade och kämpade för att ta oss upp på en bergstopp, men fick ge upp och gå ner igen. Det är oklart om det någonsin har varit den rätta vägen upp men numer ska man i alla fall ta en buss till ett annat ställe för att följa en led upp på Cerro Gaital.

Daniel klättrar
Kämpigt värre

Efter det gick det dock bättre och jag fick beundra omgivningen från ett par olika toppar kring El Valle. Dalen sägs vara den största befolkade vulkankratern i hela världen.

Daniel på topp

La india dormida
La india dormida

Något jag önskar att jag inte hade gjort var besöka stadens zoo. Jag gick dit för att se de utrotningshotade grodorna, vilket i och för sig var rätt coolt, men fick även se en del ledsna ansikten…

Jaguar i bur
Drömmer om ett liv utanför buren

Eftersom jag har ett flyg bokat till Medellín så blev det dags att förflytta sig till huvudstaden Panama city. Det kändes konstigt att mötas av skyskrapor efter 5 månader på betydligt fattigare ställen. Jag gissar att det är här pengarna från kanalen investeras.

Panama skyline

Ceviche
Får det lov att vara lite ceviche i frigolitmugg? Från 1.50 USD på fiskmarknaden
Panamahatt
Ingen resa till Panamá är komplett utan Panamahatt!
Kvinna från Kuna Yalastammen säljer sina färgglada alster
Kvinna från Kuna Yalastammen säljer sina färgglada alster

Det blev naturligtvis även ett besök till Miraflores locks  som är den mest populära slussen att besöka längs Panamakanalen. De har ett stort, fint besökscenter med flera utställningssalar och en biosal där de visar en film om kanalens historia. Jag var riktigt skeptisk till att åka dit överhuvudtaget men det kändes inte som något jag kunde missa när jag nu ändå är här. Det gick inte att låta bli att fascineras över det jobb man gjorde här i början av 1900-talet. 37 000 personer arbetade med att gräva en kanal genom hela Panamá. Helt sjukt och så otroligt intressant! Jag är glad över att jag åkte dit då även det blev en favorit. Tillsammans med alla andra ställen jag besökt i Panamá.

Panamakanalen

Panamakanalen