Etikettarkiv: vandring

Kratersjön Cuicocha

Efter att ha tillbringat ett par dagar i Otavalo bestämde jag mig för att ta en dagstur till kratersjön Cuicocha. Namnet betyder ungefär marsvinssjön och kommer sig av att en av öarna i sjön ser ut som ett liggande marsvin… Med lite fantasi i alla fall men med tanke på hur galna de är i marsvin här så känns det inte så förvånande.

Cuicocha
Typ ett marsvin…

Man kan gå runt sjön uppe på kanten och det tog mig ungefär fyra timmar. 3100 möh är starthöjden och högsta punkten är på 3450 möh. Ibland såg man bara grå moln men ofta bjöds det på en utsikt som gjorde att man tappade andan. Det var helt klart den vackraste vandringen jag gjort på länge och det var i princip fyra timmar med ett leende på läpparna. Att stigen inte var packad med folk trots att det var söndag var verkligen konstigt.

Vandring bland molnen
Vandring bland molnen

Panorama Cuicocha

Det var länge sedan jag såg så mycket olika vilda blommor som det fanns här. Antingen har det bara varit grönt eller så har det varit torrt och sandigt. Här fanns det både blommor och humlor, lite som hemma i Sverige!

Vilda blommor

Ciudad Perdida – The lost city

Ciudad Perdida byggdes för över 1000 år sedan och övergavs när spanjorerna kom. Det var först på 70-talet som ett gäng gravplundrare återupptäckte platsen.

Det enda sättet att ta sig till Ciudad Perdida är till fots med guide. Många väljer att inte göra vandringen då de tycker att det är för dyrt. Med svenska mått mätt är det dock inte så farligt, runt 2500kr för 4 eller 5 dagar (samma pris). Det inkluderar både transport, boende och all mat. Om några år kommer priserna förmodligen ha stigit till de dubbla. Det märks att Colombia bara blir mer och mer populärt och det är kul att ha varit här innan de stora turistströmmarna.

Ciudad Perdida
Ciudad Perdida

Tonya hade också bestämt sig för att göra ciudad perdida trekken så vi bestämde oss för att göra den tillsammans. När vi sakta åker upp i bergen så börjar det duggregna. Alla bilar var 4-hjulsdrivna vilket var tur med tanke på att det var väldigt lerigt och några hade ändå problem med att komma upp.

Dag 1 på väg mot första campen var inte rolig. Röd, stickig lera som satte sig på och under skorna och som gjorde att vi halkade runt på hal is. Vår guide, Pedro, fick hålla oss i händerna och hjälpa oss att ta oss fram, speciellt nerför, utan att ramla alltför många gånger. Tyvärr kunde jag inte ha kameran framme och filma eländet eftersom det regnade. You had to be there.

Lerig Tonya
Lerigt

Lerig Tonya 2

När vi väl kom fram var det en kall dusch och byta om till torra kläder som gällde. Maten var kanon genom hela turen. Jenny, som var ansvarig för den nästan sprang fram i leran för att hinna fram före oss och förbereda både lunch och middag.

Dag 2 regnade det igen, det hade dessutom vräkt ner hela natten. Vi gav oss ut tidigt ”eftersom det ofta börjar regna på eftermiddagen”. Det regnade hela morgonen vilket tydligen aldrig sker annars. Ett ”fenomen” som de uttryckte det. Efter lunchen korsade vi floden två gånger och efter att ha gått ytterligare en stund möts vi av en lokalbo med ett par mulåsnor. Han går tillsammans med Jenny och ett par ur gruppen som gått i förväg. De säger att det är omöjligt att korsa floden längre fram och att vi måste vända om. Ett beslut tas att vi får vända tillbaka till campen där vi åt lunch och spendera natten där.

Ciudad Perdida
Ciudad Perdida
Rivercrossing
Efter att floden sjunkit igen

När vi återvänder till stället där vi korsat floden inte ens en timme tidigare så har den växt till mer än dubbel storlek. Vattnet forsar fram och jag ser ett par av killarna gå över med vatten upp till midjan samtidigt som strömmen är stark. Jag väntar på guiderna som kommer någon minut efter. De hjälper mig och alla andra att komma över oskadda. Efter ytterligare en liten stund behöver vi korsa floden igen. Den här gången går Jenny över först med ett rep som vi får hålla i för att ta oss över. En kamera var det enda som förolyckades. En del blev riktigt rädda och risken finns ju att någon tappar fotfästet och åker iväg. Som tur var gick allt bra och vi kom oskadda tillbaka.

Under förutsättning att det inte regnade alltför mycket nästa dag skulle vi kunna ta oss hela vägen till Ciudad Perdida. Det var då redan sagt att de som skulle gå turen på 4 dagar var tvungna att stanna 5 dagar pga att vi blev tvungna att vända tillbaka. Efter allt lerigt elände så var det äntligen uppehåll och stjärnklart när vi gick upp innan tuppen. Vandringen började kl 6 och även om solen var rätt frånvarande hade vi en fantastisk dag och kameran fick äntligen komma fram. Eftersom vår grupp var i otakt med schemat ledde det till att vi var nästan helt ensamma i Ciudad Perdida (inte för att det brukar vara så många men ändå). Alla var nöjda och glada.

Vy

Naturfolk i djungeln
Naturfolk i djungeln

Utsikt från Ciudad Perdida

Tonya och jag

Imponerande nog så var det ingen i gruppen på 15 personer som någonsin pratade om att ge upp. Alla var på relativt gott humör även om en del (ja, bl a jag) hatade situationen. Det regnade lite varje dag men inte så illa som det var i början. Efter ett par dagar lärde vi oss dessutom hur vi skulle ta oss fram i den halkiga och kletiga leran på bästa sätt. Efter det att vi hade nått målet så kändes allt lite lättare.

Tronen i Ciudad Perdida

Utsikt Ciudad Perdida

 

Från landsbygd till storstad

Efter surf i Santa Catalina var det dags för ett par dagar i bergsbyn El Valle. Skönt att åter få lite svala nätter och få ge sig ut och vandra lite. Med sällskap av Daniel, som bodde på samma vandrarhem och hade sett ut en vandringsled, begav jag mig ut. Researchen hade ju kunnat vara bättre. Vi klättrade och kämpade för att ta oss upp på en bergstopp, men fick ge upp och gå ner igen. Det är oklart om det någonsin har varit den rätta vägen upp men numer ska man i alla fall ta en buss till ett annat ställe för att följa en led upp på Cerro Gaital.

Daniel klättrar
Kämpigt värre

Efter det gick det dock bättre och jag fick beundra omgivningen från ett par olika toppar kring El Valle. Dalen sägs vara den största befolkade vulkankratern i hela världen.

Daniel på topp

La india dormida
La india dormida

Något jag önskar att jag inte hade gjort var besöka stadens zoo. Jag gick dit för att se de utrotningshotade grodorna, vilket i och för sig var rätt coolt, men fick även se en del ledsna ansikten…

Jaguar i bur
Drömmer om ett liv utanför buren

Eftersom jag har ett flyg bokat till Medellín så blev det dags att förflytta sig till huvudstaden Panama city. Det kändes konstigt att mötas av skyskrapor efter 5 månader på betydligt fattigare ställen. Jag gissar att det är här pengarna från kanalen investeras.

Panama skyline

Ceviche
Får det lov att vara lite ceviche i frigolitmugg? Från 1.50 USD på fiskmarknaden
Panamahatt
Ingen resa till Panamá är komplett utan Panamahatt!
Kvinna från Kuna Yalastammen säljer sina färgglada alster
Kvinna från Kuna Yalastammen säljer sina färgglada alster

Det blev naturligtvis även ett besök till Miraflores locks  som är den mest populära slussen att besöka längs Panamakanalen. De har ett stort, fint besökscenter med flera utställningssalar och en biosal där de visar en film om kanalens historia. Jag var riktigt skeptisk till att åka dit överhuvudtaget men det kändes inte som något jag kunde missa när jag nu ändå är här. Det gick inte att låta bli att fascineras över det jobb man gjorde här i början av 1900-talet. 37 000 personer arbetade med att gräva en kanal genom hela Panamá. Helt sjukt och så otroligt intressant! Jag är glad över att jag åkte dit då även det blev en favorit. Tillsammans med alla andra ställen jag besökt i Panamá.

Panamakanalen

Panamakanalen