Etikettarkiv: brujita

Brujita till San Cipriano

San Cipriano är så annorlunda från alla andra ställen i Colombia. Befolkningen härstammar mestadels från afrikanska slavar och de är inte lika öppna som de flesta andra jag mött. Jag har träffat några trevliga men ofta känner jag mig nästan som en inkräktare. Det är rätt märkligt att de har bosatt sig här över huvud taget. Det går inga vägar hit och det regnar massor. Kanske var det just för att få vara för sig själva som de första flyttade hit. Enda sättet att komma till byn är att ta en brujita (liten häxa) som går på tågrälsen. Helt enkelt en ombyggd motorcykel.

Brujita
Brujita
Får man möte lyfter man häxan av spåret
Får man möte lyfter man häxan av spåret

Det är väldigt välordnat vad gäller turismen. Skyltar överallt (extremt sällsynt annars!!!) och fina stigar som går till vattenfall och andra fina platser. Efter att det hade slutat regna gick jag till en liten flod med flera små vattenfall man kan bada i. Så vackert mitt i skogen. Ju längre man gick desto färre människor var där. Till slut fick jag ett för mig själv där ett stim småfiskar anföll mig så fort jag klev i. De flesta nafsade bara men en del bet till, obehagligt men ganska roligt på samma gång.

Småfiskar

Vattenfall San Cipriano

Jag åt lunch hos en kvinna som jag träffade kvällen innan när jag letade frukt. Hon hade en lunchrestaurang nära floden med riktigt bra mat. Medan jag väntade på maten kom ett par av hennes döttrar och pratade med mig. En av dem var 14 år och har 3 pojkvänner (alla bor inte i byn så de vet inte om varandra). Det verkade hon lite stolt över, hahaha! Det är så man får lust att säga åt henne att ha roligt men bli inte på smällen. Hon har nog sin framtid utstakad ändå. Att arbeta för turisterna här i San Cipriano och ta över sin mammas restaurang.

Floden i San Cipriano
Floden i San Cipriano

När jag träffar en del människor i avlägsna byar tänker jag på att det här är deras liv. De kommer förmodligen aldrig att se något annat. Kanske inte ens andra delar av sitt eget land. De är helt enkelt för fattiga. Jag blir ständigt påmind om hur otroligt lyckligt lottad jag är. Numera blir jag superglad om ett vandrarhem har varmvatten eller snabbt wifi. Känns som jag har skrivit det förut men det kan inte betonas tillräckligt mycket. Det är tragiskt att vi inte är medvetna om hur bra vi har det hemma i trygga Sverige.