Kategoriarkiv: sydamerika

Sista dagen i Latinamerika

Imorgon kväll börjar den långa resan mot Sverige. Från 35 grader, samba och sol till 12 grader och förhoppningsvis i alla fall lite sol. Jag har sagt ett tag nu att jag ska komma hem och hälsa på så nu är det dags. Någon månad i Sverige för att hinna träffa alla sen är det nog dags att åka iväg igen innan vintern kommer…

Till slut blev det 14 länder i Latinamerika, en massa stämplar i passet och oförglömliga upplevelser. Det är dessvärre bara en bråkdel som har hamnat i bloggen. Totalt har jag ungefär 6500 foton och av dem är det hundratals som jag skulle vilja tapetsera en vägg med.

Det känns helt ok att lämna, jag vet att jag snart kommer tillbaka. Brasilien var inte ens inplanerat men det blev ett par veckor här och landet har helt otippat seglat in på min topp 5 lista på den här kontinenten. Det blir till att plugga portugisiska och sedan återvända.

En av alla favoritplatser - Lago Atitlan
En av alla favoritplatser – Lago Atitlan

 

 

 

Brasiliens djurparadis – Pantanal

Efter att ha bokat ett flyg hem till Sverige från Sao Paolo i Brasilien så började jag leta efter något att göra mellan Bolivia och Sao Paolo. Det visade sig att här finns världens största våtmarker med en yta lika stor som Frankrike. Jag kan inte dra mig till minnes att jag hört talas om Pantanal tidigare vilket är konstigt. Det är ett av de bästa ställena i Sydamerika för att se vilda djur.

En av alla kajmaner på gården
En av alla kajmaner på gården
Piraya
Piraya
Armadillo
Armadillo

Det populäraste sättet att besöka området är att åka till en sk Fazenda (gård) och stanna ett par dagar. Guidade turer av olika slag ingår och jag hade 2-3 aktiviteter varje dag. Det här var ett av få ställen där jag kände starkt att jag hade velat stanna ett par månader och volontärarbeta. Fazenda Sao Joao låg bortanför trafikbrus och internettäckning. Fågelsång och grodläte blandat med ett enstaka hästgnägg och plask från fiskfångande kajmaner var det som hördes. Det hördes inte lite ska jag dock tillägga. Med de hundratals olika fåglar som vaknade med solen var det omöjligt att ta sovmorgon. Tuppen satte igång innan kl. 4.

Fåglar på gården
Att se dessa fåglar jaga varandra är underhållande…
Stork - symbolen för Pantanal
Stork – symbolen för Pantanal
Blåaror
Vårkänslor

Även om jag inte fick se varken jaguar eller anakonda så var det ett oförglömligt besök. Vi fiskade pirayor som de stekte upp åt oss till lunch, tog ridturer i solnedgången och fick se så många olika fågelarter att hälften vore nog. Att se världens största papegojor (hyacinth macaw, eller tydligen blåaror på svenska) flyga omkring fritt är lite av en overklig syn.

Pantanal

Blåaror
Blåaror

Solnedgång Pantanal

Ridtur

Jag är väldigt glad att jag åkte hit och det känns som de sista dagarna i Sydamerika utnyttjas väl. Det blir garanterat ett återbesök inom en väldigt snar framtid. Brasilien är enormt och det finns mycket kvar att se.

En liten sidotripp till Argentina…

Om man upptäcker att man befinner sig 2 timmar ifrån en gräns till ett annat land, då måste man besöka det landet. Det är sedan gammalt.

På ridtur i Tupiza
På ridtur i Tupiza

Argentina var inte alls inplanerat för den här resan men jag råkade vara i närheten och insåg att chansen att kunna inhandla bra och billigt vin inte kunde ignoreras. När jag åker till Sydamerika nästa gång för att besöka resterande länder kommer jag inte att åka till norra Argentina så det här var min chans. Tanken är att spendera några dagar här för att sedan åka tillbaka norrut till Bolivia. Jag får erkänna att jag blivit lite frestad att istället ta mig till Buenos Aires men jag ska försöka motstå den impulsen. Det är rätt skönt att befinna sig i ett ”modernt” land igen, men det kostar. Priserna här är i klass med Europa, billigare än Sverige men det säger inte så mycket.

Röda berg i Humahuanca
Röda berg i Humahuanca

Berg Humahuanca

Just nu befinner jag mig i Salta och jag måste säga att temperaturen här är bara den en anledning att inte åka norrut igen. Jag är verkligen trött på att frysa så fort solen har gått ner. Det har varit vinter i Sydamerika men det går mot vår. Jag har ofta sovit med 3 filtar och 4 lager på överkroppen. När jag kom till Humahuaca i Argentina fanns det plötsligt värme på rummet. Värme!!! Denna obeskrivliga lyx som nästan fick mig att gråta av lycka när jag upptäckte den (helt ärligt, det blev fuktigt i ögonvrån och jag bara stod och log). Återigen, något som vi tar för givet där hemma är något väldigt sällsynt i de flesta länder här. Detta trots att det kan bli -20 grader. Inte ens en kamin har de.

Vandring i Cañon del Colca

Cañon del Colca

Cañon del Colca är världens näst djupaste kanjon. I alla fall vad man känner till. Den finns utanför Arequipa i Peru och börjar bli mer och mer populär för backpackande gringos. På grund av att de flesta tar en guidad tur från Arequipa och alla går samma runda så bestämde jag mig för att åka dit på egen hand och vandra utan guide. På det viset slapp jag i princip alla turister och kunde gå i en än vackrare del av Colca. Stora delar av tiden delade jag stigen med lokalbefolkningen och deras åsnor och såg inte till en enda turist.

Mirador Cañon del Colca

Utsiktsplats där jag satt helt själv och tittade på två kondorer som flög runt. Det är världens största fågel och det är väldigt häftigt att få se dem i deras naturliga miljö och inte i en bur.

Hot springs i Colca
Hot springs i Colca

Första natten tillbringades på ett ställe som hade naturliga varma bad (hot springs) vilket var skönt efter några timmars promenad. Colca är mer än dubbelt så djup som Grand Canyon och vyerna var verkligen spektakulära. När det kommer till fantastisk natur så har Peru kammat hem förstapriset hittills. Hade folket varit lite mer som colombianerna så hade det varit helt perfekt.

Hostel i Sangalle
Hostel i Sangalle, Colca