Kategoriarkiv: Resor

En liten sidotripp till Argentina…

Om man upptäcker att man befinner sig 2 timmar ifrån en gräns till ett annat land, då måste man besöka det landet. Det är sedan gammalt.

På ridtur i Tupiza
På ridtur i Tupiza

Argentina var inte alls inplanerat för den här resan men jag råkade vara i närheten och insåg att chansen att kunna inhandla bra och billigt vin inte kunde ignoreras. När jag åker till Sydamerika nästa gång för att besöka resterande länder kommer jag inte att åka till norra Argentina så det här var min chans. Tanken är att spendera några dagar här för att sedan åka tillbaka norrut till Bolivia. Jag får erkänna att jag blivit lite frestad att istället ta mig till Buenos Aires men jag ska försöka motstå den impulsen. Det är rätt skönt att befinna sig i ett ”modernt” land igen, men det kostar. Priserna här är i klass med Europa, billigare än Sverige men det säger inte så mycket.

Röda berg i Humahuanca
Röda berg i Humahuanca

Berg Humahuanca

Just nu befinner jag mig i Salta och jag måste säga att temperaturen här är bara den en anledning att inte åka norrut igen. Jag är verkligen trött på att frysa så fort solen har gått ner. Det har varit vinter i Sydamerika men det går mot vår. Jag har ofta sovit med 3 filtar och 4 lager på överkroppen. När jag kom till Humahuaca i Argentina fanns det plötsligt värme på rummet. Värme!!! Denna obeskrivliga lyx som nästan fick mig att gråta av lycka när jag upptäckte den (helt ärligt, det blev fuktigt i ögonvrån och jag bara stod och log). Återigen, något som vi tar för givet där hemma är något väldigt sällsynt i de flesta länder här. Detta trots att det kan bli -20 grader. Inte ens en kamin har de.

Vandring i Cañon del Colca

Cañon del Colca

Cañon del Colca är världens näst djupaste kanjon. I alla fall vad man känner till. Den finns utanför Arequipa i Peru och börjar bli mer och mer populär för backpackande gringos. På grund av att de flesta tar en guidad tur från Arequipa och alla går samma runda så bestämde jag mig för att åka dit på egen hand och vandra utan guide. På det viset slapp jag i princip alla turister och kunde gå i en än vackrare del av Colca. Stora delar av tiden delade jag stigen med lokalbefolkningen och deras åsnor och såg inte till en enda turist.

Mirador Cañon del Colca

Utsiktsplats där jag satt helt själv och tittade på två kondorer som flög runt. Det är världens största fågel och det är väldigt häftigt att få se dem i deras naturliga miljö och inte i en bur.

Hot springs i Colca
Hot springs i Colca

Första natten tillbringades på ett ställe som hade naturliga varma bad (hot springs) vilket var skönt efter några timmars promenad. Colca är mer än dubbelt så djup som Grand Canyon och vyerna var verkligen spektakulära. När det kommer till fantastisk natur så har Peru kammat hem förstapriset hittills. Hade folket varit lite mer som colombianerna så hade det varit helt perfekt.

Hostel i Sangalle
Hostel i Sangalle, Colca

Vägen till Machu Picchu

Det händer alldeles för mycket just nu för att jag ska hinna med att dokumentera allt. Den här delen av resan har verkligen bestått av highlights var och varannan dag. Peru är ett land som är otroligt rikt på historia och saker att göra. Vandringar i vacker natur, ruiner i mängder, linjer gjorda av utomjordingar (…?) och den bästa maten i Sydamerika.

Rainbow mountain
Rainbow mountain

Jag har tillbringat 2 veckor i området kring Cusco och har ändå inte sett hälften av vad som finns här. Det visade sig att Sheridan, som jag träffade snabbt i San Agustín i Colombia, befann sig här samtidigt så vi har hängt en hel del. Imorgon åker vi dessutom vidare tillsammans.

Jag och Sheridan på Inkaleden
På inkaleden

Ett besök i Cusco är inte komplett utan att besöka en av världens mest kända ruiner – Machu Picchu. Det tog 100 år för inkaindianerna att bygga och ändå hann de inte klart innan spanjorerna kom och erövrade landet. För att komma till Machu Picchu finns det flera olika vandringar man kan göra. Den mest kända är Inkaleden men med tanke på att de bara har ett par hundra platser per dag och man behöver boka minst ett halvår i förväg var inte det aktuellt. Det blev något de kallar inka jungle istället, med vandring, cykling, rafting och zipline i vackra miljöer. Vi fick i alla fall gå på 2 km av inkaleden…

På plats i Aguas Calientes
På plats i Aguas Calientes

För att komma upp till ruinerna finns det en stig med 1800 (!) trappsteg. Vi började köa kl. 04:30 på morgonen och kontrollen öppnade kl. 5 för att börja bestigningen uppåt. En ringlande orm av mobiltelefoner och pannlampor tog sig sedan upp i mörkret.

Vägen upp mot Machu Picchu
Vägen upp mot Machu Picchu

Vägen upp mot Machu Picchu

Jag vet inte när jag först hörde talas om Machu Picchu men det har varit en dröm i väldigt många år att komma dit. Under hela den här resan har jag träffat andra resenärer som varit där och som har sagt att det är helt fantastiskt. Att stå och titta på ruinerna nedanför och alla berg som omgärdar platsen var helt overkligt, efter 10,5 månads resande var jag äntligen där!

Macchu Picchu

Skolorna Machu Picchu

Tres ventanas
Tres ventanas
Obligatorisk selfie
Obligatorisk selfie

Machu Picchu är mycket större än man tror. Bilderna man ser är oftast tagna högt uppifrån för att man ska kunna se hela centrala delen. Det vore inga problem att spendera en hel dag där men man är ganska trött efter några timmar. Hettan mitt på dagen var inte att leka med heller och vid 11-tiden var det dags för oss att börja vandringen (2-3 timmar) tillbaka till Hidroelectrica och bussen.

 

Huayhuash, en vandring i Peru

Efter min och min brors resa till Himalaya för ett par år sen så lovade jag mig själv att inte vandra på så höga höjder igen. Jag blev sjuk och hade stora problem med höjdsjuka. Vyerna var fantastiska men det var helt enkelt för jobbigt och alldeles för kallt.

2,5 år senare har jag förträngt det där och ser bara de fantastiska vyerna framför mig. Vandringen kring Huayhuash ska vara en av de allra bästa i världen. En gång utnämndes den till och med till världens näst bästa trek av National Geographic. 8 dagar i bergen, nästan konstant över 4000 möh med ett par pass som är högre än 5000 möh. Bortkopplad från resten av världen med natur, åsnor och hästar som sällskap. Är man i Huaraz och har tid över måste man helt enkelt göra den. Och tid är ju något jag har gott om numera.

Campingsite dag 1
Campingsite dag 1

På grund av att den tar så pass lång tid så är det inte så många som gör den. De flesta som kommer hit har ett begränsat schema och gör kortare vandringar istället. Det är deras förlust! Det var kallt och bitvis väldigt tungt men helt klart en av de mest fantastiska  saker jag gjort i mitt liv! Med tillräcklig acklimatisering så kände jag inte av höjden heller och klarade mig från huvudvärk och illamående.

Huayhuash utsikt

Vi var en liten grupp på 3 personer som betalade lite extra för att slippa vandra med israeler (som det kryllar av här). Alla som rest i en sådan grupp förstår varför, sedan behöver vi inte gå in på närmare detaljer. Det var jag, Luis från Brasilien och Tiffany från USA. Tillsammans med åsneföraren Juan och guiden Felix spenderade vi 8 dagar i ett av de mest fantastiska bergslandskapen på jorden.

Utsikt, camp dag 2
Utsikt, camp dag 2

Bilderna är många och jag har försökt att välja ut ett fåtal. Det var svårt… Den ena dagen var bättre än den andra. De stjärnklara kvällarna var magiska. Åsnorna var sötare än sötast och sjöarna har olika nyanser av grönt och turkos. Ena dagen känns det som man är i Schweiz med en massa blommor och kossor för att nästa dag befinna sig ovan molnen och titta ner på de mest fantastiska landskap.

Natt över camp Bergssjöar Camp dag 7

 

Galapagos – en drömdestination

Att få åka till Galapagos var något jag velat och sett fram emot länge. En typisk ”bucket list” punkt som var redo att prickas av. Redan på landningsbanan utanför planet såg jag min första marine iguana. Efter det innebar varje dag nya bekantskaper i form av diverse djur. Galapagos kan nog vara den mest fantastiska plats jag har besökt. Någonsin.

Marine iguana
Marine iguana
Puerto Ayora
Utsikt från vandrarhem no 1

Under 10 dagar bjöds det på snorkling med pingviner och sjölejon, dykning med hammarhaj, galápagoshaj, sköldpaddor, örnrockor och enorma mängder fiskar. Dessutom såg vi en del fantastiska vyer och hade underbara båtfärder. Det var en sorgens dag när vi var tvungna att flyga tillbaka till fastlandet.

Vattnet har den finaste nyansen av turkos.

Turkost hav

När man inte åker på kryssning så finns det lite begränsning i antalet öar att besöka. Vi bodde på tre olika och såg fler när vi var på olika turer. Att ständigt ha ett späckat schema med aktiviteter och dessutom betala 2000-3000 kr per dag var inget för oss så vi körde backpackervarianten. Vi bokade flyget och resten ordnade vi på plats. Dagsturer och utflykter på egen hand där vi själva bestämde vart vi skulle och hur länge passade oss bättre.

Sjölejon på bänk
En väldigt vanlig syn…

Överallt ligger det sjölejon, på bänkar, på stränder och på båtar. Träffar man dem i vattnet är de snälla och lekfulla, stör du dem på land kan du få ett finger avbitet om du kommer för nära.

Bluefooted boobies
Bluefooted boobies
Örnrocka
Örnrocka
Bartolomé
Bartolomé
Bartolomé
Bartolomé

En av höjdpunkterna var turen till Bartolomé. Inte nog med att utsikten var fantastisk, vi åkte dessutom till en strand där det finns pingviner om man har tur. Tur hade vi. Det händer ungefär en gång i månaden att de dyker upp och det brukar inte vara så många. Mot slutet var de 5-6 stycken. Så små, söta och snabba där de jagade småfiskarna som fanns i mängder.

Pingvin jagar mat
Pingvin jagar mat

Pingvin jagar mat

Hela sjölejonkolonin
Sjölejonen samlas inför natten
Busigt sjölejon
Busigt sjölejon
Strand San Cristóbal
Strand San Cristóbal
Yoga på Isabela
Yoga på Isabela
Åka båt

Snorkel med pingvinmat

Galapagos huvudstad
Galapagos huvudstad
Sjölejonlek
Sjölejonlek
Hammarhajar
Hammarhajar

Green turtle

Majs med sås och ost
Majs inrullad i sås och ost – mums!

Fågelbäbis

Giant tortoise
Giant tortoise
Pelikan
Pelikan

Kratersjön Cuicocha

Efter att ha tillbringat ett par dagar i Otavalo bestämde jag mig för att ta en dagstur till kratersjön Cuicocha. Namnet betyder ungefär marsvinssjön och kommer sig av att en av öarna i sjön ser ut som ett liggande marsvin… Med lite fantasi i alla fall men med tanke på hur galna de är i marsvin här så känns det inte så förvånande.

Cuicocha
Typ ett marsvin…

Man kan gå runt sjön uppe på kanten och det tog mig ungefär fyra timmar. 3100 möh är starthöjden och högsta punkten är på 3450 möh. Ibland såg man bara grå moln men ofta bjöds det på en utsikt som gjorde att man tappade andan. Det var helt klart den vackraste vandringen jag gjort på länge och det var i princip fyra timmar med ett leende på läpparna. Att stigen inte var packad med folk trots att det var söndag var verkligen konstigt.

Vandring bland molnen
Vandring bland molnen

Panorama Cuicocha

Det var länge sedan jag såg så mycket olika vilda blommor som det fanns här. Antingen har det bara varit grönt eller så har det varit torrt och sandigt. Här fanns det både blommor och humlor, lite som hemma i Sverige!

Vilda blommor

Karibiens dragningskraft

Förra gången jag sa farväl till Karibien så trodde jag att det skulle ta lång tid innan jag åkte dit igen. Fel, fel, fel. Jag kunde inte hålla mig borta utan bestämde mig för att tillbringa en vecka på San Andrés innan det var dags att åka ner till Ecuador.
Colombianerna själva är som galna i San Andrés och tycker att det är paradiset på jorden. För någon som har besökt ett antal paradisöar lite överallt i världen säger jag ‘mäh’. Det bor 60 000 personer på en ö som är 9 km lång. Bara det säger ju en hel del. Lägg sedan till alla turister – för det här är ett väldigt populärt ställe. Jag kom dessutom dit i slutet på Semana Santa, påskveckan. Den firas enormt mycket här och de flesta åker iväg för att fira den. Med andra ord var det rätt trångt på stränderna de första 3 dagarna. Jag och Hanna (volontär på vandrarhemmet) hyrde motorcykel en dag och åkte runt ön.

Hund ochen kajman
Akta dig vovve lilla…
Blåshål
Stå vid ett blåshål är kul
Stranden Rocky Cay
Inte mycket folk men mycket sjögräs

Jag var sjukt besviken. Massor med folk och avgaser, dessutom regnade det en hel del varje dag. Jag åkte ju inte dit för att sitta på vandrarhemmet och titta på Netflix…

Johnny Cay
Alltså, färgen på vattnet…
Dykning San Andrés
Fin dykning

Så på fjärde dagen tittade solen plötsligt fram och de sista 3 dagarna handlade om att njuta av det fantastiska vattnet. Med betydligt färre människor var det ju inte så dumt ändå. Att glida omkring på en katamaran samtidigt som jag hörde reggaemusiken från stranden. Sämre kan man ha det. Även om jag älskar berg så börjar jag inse att det är nog så att havet smäller högre för mig. Det jag gillar med Karibien är människorna, attityden och musiken. Det är så avslappnat och alla är trevliga. Det kommer nog bli några månader volontärjobb eller divemasterkurs där när jag är klar med Sydamerika…

Rocky Cay
Rocky Cay

Strand

Fika med en droghandlare

Det är verkligen ingen klyscha att man träffar många intressanta människor när man är ute och reser. Vissa kommer man ihåg bättre än andra. Som mannen i Antigua som slutade sitt jobb i Guatemala City när det kom 4 beväpnade män och rånade alla på bussen på väg hem från jobbet. Resvägen var helt enkelt för farlig. Istället hade han gått arbetslös i flera månader och hade problem att ge familjen mat på bordet.

Eller familjen jag bodde hos som förlorade både sitt nybyggda hus och sin dotter i ett vulkanutbrott. De bestämde sig för att starta ett nytt liv i ett nytt hus och jobbar väldigt hårt eftersom de förlorade mycket pengar.

Idag mötte jag en ny personlighet. När jag satt på bageriet och fikade kom det en man som började prata och satte sig vid mitt bord. Det visade sig att hans yrke är droghandlare. Han reser över hela världen och säljer droger. Om några dagar ska han åka till Kina och han har besökt flertalet länder i Europa. Han har suttit i fängelse i Amsterdam och ”har problem” med Interpol. Egentligen kändes han ganska sorglig, ensam och halvfull på en söndagseftermiddag. Helst vill han köpa en gård på landet eftersom det är mycket våld och mord här i Cali. Det är många som får sätta livet till för att någon vill ha något som är deras.

Kokain är fortfarande väldigt vanligt här i Colombia. Det är enkelt att få tag i och fruktansvärt billigt. Många använder det som partydrog för att hålla sig vakna och orka dansa nätterna igenom. Det här är inte första gången jag möter någon som handlar med kokain.

Kokablad
Kokablad

Det vore fel att säga att Colombia är helt säkert men så länge man är försiktig är det ingen större fara. Jag har aldrig känt mig otrygg men så går jag inte omkring i städerna på nätterna heller. Cali som jag befinner mig i nu ska vara en av de farligaste städerna i landet men att promenera omkring dagtid är inga problem. Det bästa är att lämna allt du inte kan tänka dig att bli av med på vandrarhemmet. Rånad kan man bli var som helst om man har otur.

Brujita till San Cipriano

San Cipriano är så annorlunda från alla andra ställen i Colombia. Befolkningen härstammar mestadels från afrikanska slavar och de är inte lika öppna som de flesta andra jag mött. Jag har träffat några trevliga men ofta känner jag mig nästan som en inkräktare. Det är rätt märkligt att de har bosatt sig här över huvud taget. Det går inga vägar hit och det regnar massor. Kanske var det just för att få vara för sig själva som de första flyttade hit. Enda sättet att komma till byn är att ta en brujita (liten häxa) som går på tågrälsen. Helt enkelt en ombyggd motorcykel.

Brujita
Brujita
Får man möte lyfter man häxan av spåret
Får man möte lyfter man häxan av spåret

Det är väldigt välordnat vad gäller turismen. Skyltar överallt (extremt sällsynt annars!!!) och fina stigar som går till vattenfall och andra fina platser. Efter att det hade slutat regna gick jag till en liten flod med flera små vattenfall man kan bada i. Så vackert mitt i skogen. Ju längre man gick desto färre människor var där. Till slut fick jag ett för mig själv där ett stim småfiskar anföll mig så fort jag klev i. De flesta nafsade bara men en del bet till, obehagligt men ganska roligt på samma gång.

Småfiskar

Vattenfall San Cipriano

Jag åt lunch hos en kvinna som jag träffade kvällen innan när jag letade frukt. Hon hade en lunchrestaurang nära floden med riktigt bra mat. Medan jag väntade på maten kom ett par av hennes döttrar och pratade med mig. En av dem var 14 år och har 3 pojkvänner (alla bor inte i byn så de vet inte om varandra). Det verkade hon lite stolt över, hahaha! Det är så man får lust att säga åt henne att ha roligt men bli inte på smällen. Hon har nog sin framtid utstakad ändå. Att arbeta för turisterna här i San Cipriano och ta över sin mammas restaurang.

Floden i San Cipriano
Floden i San Cipriano

När jag träffar en del människor i avlägsna byar tänker jag på att det här är deras liv. De kommer förmodligen aldrig att se något annat. Kanske inte ens andra delar av sitt eget land. De är helt enkelt för fattiga. Jag blir ständigt påmind om hur otroligt lyckligt lottad jag är. Numera blir jag superglad om ett vandrarhem har varmvatten eller snabbt wifi. Känns som jag har skrivit det förut men det kan inte betonas tillräckligt mycket. Det är tragiskt att vi inte är medvetna om hur bra vi har det hemma i trygga Sverige.

10 dagar i kaffezonen

Eftersom vädret äntligen vände och regnet började dra sig bort, bestämde jag mig för att stanna i Salento och Filandia några dagar. Det är ett otroligt vackert område med gröna kullar och en massa kaffeodlingar. Hit åker man bland annat för att titta på gigantiska vaxpalmer.

Valle De Cocora
Valle De Cocora

Kullar i Filandia

Solnedgång Finca El Mirador
Solnedgång Finca El Mirador

Medan Salento är enormt turistigt och mest består av affärer med hantverk och boende för turister så är Filandia mer genuint. Båda består av färgglada hus med vackra dörrar och livliga torg där man kan sitta och ta en kaffe eller en öl. Om ett par år kommer Filandia troligtvis likna Salento mer än det gör idag. Utvecklingen här i Colombia vad gäller turismen upphör aldrig att överraska. Man öppnar otroligt många verksamheter hela tiden och turisterna bara strömmar in. Jag är så glad att jag är här nu, innan det har blivit ett nytt Thailand.

Kyrkan i Filandia
Kyrkan i Filandia

Dörr Filandia

Dörr Filandia

Gata Filandia

I Salento mötte jag upp med Anna igen, som jag lärde känna i San Agustín. Vi gick ut och spelade nationalspelet Tejo, drack rom och dansade salsa. När man är ute och reser är det ingen som bryr sig om ålder. Jag har väldigt svårt att tänka mig att jag skulle umgås och ha så roligt med en 23-åring hemma… Det är väldigt befriande att inte behöva tänka på ytliga saker som t ex ålder och klädsel. Ingen bryr sig helt enkelt. En del backpackers har tagit det hela steget längre och tar inte hand om sin hygien men så lågt tänker jag inte sjunka. Det är en riktig mardröm när man får sitta bredvid någon som luktar som om hen inte duschat på en vecka eller två och haft samma svettiga kläder en månad.

Spelplanen i tejo
Spelplanen i tejo

Det har varit mycket promenerande de senaste dagarna. Det springer en hel del hundar omkring lösa och man kan räkna med att få sällskap av minst en. För ett par dagar sedan var det en som följde mig i 3 timmar men sedan fick nog och vände tillbaka.

Hundflicka i Salento

Jag och en tysk kvinna hade bestämt oss för att gå till en stad som heter Quimbaya. Enligt receptionen skulle det ta 3 timmar, enligt kartan är det 16 km och jag misstänkte att det skulle ta längre tid. Innan vi knappt hunnit lämna Filandia får vi sällskap av en söt, kortbent hund. Vi går förbi kaffeodlingar, bananplantager och majsfält. Hunden går hela tiden i förväg och verkar ha jätteroligt.

Paus bland kaffeplantor
Paus bland kaffeplantor

Efter ett tag börjar solen titta fram allt oftare och det börjar bli riktigt varmt. Hunden flämtar och verkar trött, efter 2 timmar stannar vi till vid ett hus och ber om vatten till hunden. Vi blir bjudna på juice och det visade sig att mannen i familjen har två kusiner i Sverige. Efter lite vila traskar vi vidare. Vi fick även skjuts ett par-tre kilometer av en man med en liten lastbil. Hunden (och oss själva) baxade vi upp på flaket. Efter ytterligare någon timme eller två stannade vi vid en polisstation (som låg mitt ute i ingenstans) för ytterligare vätskepaus. Alla vi mötte som vi berättade för att hunden följt oss ända från Filandia tyckte det var väldigt roligt.

Hund på lastbilsflak
Vi fick lift en bit…

När vi närmade oss staden trodde jag han skulle ge upp. Det var varmt och stackaren var trött men vi tog oss till ett café. Där satt vi ett tag och vilade oss. Det hela hade tagit oss 5 timmar och även tyskan var påtagligt medtagen. Naturligtvis kunde vi inte lämna vovven i Quimbaya utan vi släpade med honom på jeepen tillbaka till Filandia. När vi släppte av honom, ett tag innan vi själva skulle hoppa av, sprang han efter jeepen. Det gick helt enkelt inte att komma undan. När vi kom till vandrarhemmet gav de honom vatten och efter att ha suttit utanför en stund gick han äntligen iväg.

2 dagar senare mötte jag honom igen på torget. Jag klappade honom lite och sen följde han med både till fruktaffären och tillbaka till vandrarhemmet. Jag har då aldrig varit med om maken till trogen hund.