Gårdens hästar

Brasiliens djurparadis – Pantanal

Efter att ha bokat ett flyg hem till Sverige från Sao Paolo i Brasilien så började jag leta efter något att göra mellan Bolivia och Sao Paolo. Det visade sig att här finns världens största våtmarker med en yta lika stor som Frankrike. Jag kan inte dra mig till minnes att jag hört talas om Pantanal tidigare vilket är konstigt. Det är ett av de bästa ställena i Sydamerika för att se vilda djur.

En av alla kajmaner på gården
En av alla kajmaner på gården
Piraya
Piraya
Armadillo
Armadillo

Det populäraste sättet att besöka området är att åka till en sk Fazenda (gård) och stanna ett par dagar. Guidade turer av olika slag ingår och jag hade 2-3 aktiviteter varje dag. Det här var ett av få ställen där jag kände starkt att jag hade velat stanna ett par månader och volontärarbeta. Fazenda Sao Joao låg bortanför trafikbrus och internettäckning. Fågelsång och grodläte blandat med ett enstaka hästgnägg och plask från fiskfångande kajmaner var det som hördes. Det hördes inte lite ska jag dock tillägga. Med de hundratals olika fåglar som vaknade med solen var det omöjligt att ta sovmorgon. Tuppen satte igång innan kl. 4.

Fåglar på gården
Att se dessa fåglar jaga varandra är underhållande…
Stork - symbolen för Pantanal
Stork – symbolen för Pantanal
Blåaror
Vårkänslor

Även om jag inte fick se varken jaguar eller anakonda så var det ett oförglömligt besök. Vi fiskade pirayor som de stekte upp åt oss till lunch, tog ridturer i solnedgången och fick se så många olika fågelarter att hälften vore nog. Att se världens största papegojor (hyacinth macaw, eller tydligen blåaror på svenska) flyga omkring fritt är lite av en overklig syn.

Pantanal

Blåaror
Blåaror

Solnedgång Pantanal

Ridtur

Jag är väldigt glad att jag åkte hit och det känns som de sista dagarna i Sydamerika utnyttjas väl. Det blir garanterat ett återbesök inom en väldigt snar framtid. Brasilien är enormt och det finns mycket kvar att se.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *