Kratersjön Cuicocha

Efter att ha tillbringat ett par dagar i Otavalo bestämde jag mig för att ta en dagstur till kratersjön Cuicocha. Namnet betyder ungefär marsvinssjön och kommer sig av att en av öarna i sjön ser ut som ett liggande marsvin… Med lite fantasi i alla fall men med tanke på hur galna de är i marsvin här så känns det inte så förvånande.

Cuicocha
Typ ett marsvin…

Man kan gå runt sjön uppe på kanten och det tog mig ungefär fyra timmar. 3100 möh är starthöjden och högsta punkten är på 3450 möh. Ibland såg man bara grå moln men ofta bjöds det på en utsikt som gjorde att man tappade andan. Det var helt klart den vackraste vandringen jag gjort på länge och det var i princip fyra timmar med ett leende på läpparna. Att stigen inte var packad med folk trots att det var söndag var verkligen konstigt.

Vandring bland molnen
Vandring bland molnen

Panorama Cuicocha

Det var länge sedan jag såg så mycket olika vilda blommor som det fanns här. Antingen har det bara varit grönt eller så har det varit torrt och sandigt. Här fanns det både blommor och humlor, lite som hemma i Sverige!

Vilda blommor

Karibiens dragningskraft

Förra gången jag sa farväl till Karibien så trodde jag att det skulle ta lång tid innan jag åkte dit igen. Fel, fel, fel. Jag kunde inte hålla mig borta utan bestämde mig för att tillbringa en vecka på San Andrés innan det var dags att åka ner till Ecuador.
Colombianerna själva är som galna i San Andrés och tycker att det är paradiset på jorden. För någon som har besökt ett antal paradisöar lite överallt i världen säger jag ‘mäh’. Det bor 60 000 personer på en ö som är 9 km lång. Bara det säger ju en hel del. Lägg sedan till alla turister – för det här är ett väldigt populärt ställe. Jag kom dessutom dit i slutet på Semana Santa, påskveckan. Den firas enormt mycket här och de flesta åker iväg för att fira den. Med andra ord var det rätt trångt på stränderna de första 3 dagarna. Jag och Hanna (volontär på vandrarhemmet) hyrde motorcykel en dag och åkte runt ön.

Hund ochen kajman
Akta dig vovve lilla…
Blåshål
Stå vid ett blåshål är kul
Stranden Rocky Cay
Inte mycket folk men mycket sjögräs

Jag var sjukt besviken. Massor med folk och avgaser, dessutom regnade det en hel del varje dag. Jag åkte ju inte dit för att sitta på vandrarhemmet och titta på Netflix…

Johnny Cay
Alltså, färgen på vattnet…
Dykning San Andrés
Fin dykning

Så på fjärde dagen tittade solen plötsligt fram och de sista 3 dagarna handlade om att njuta av det fantastiska vattnet. Med betydligt färre människor var det ju inte så dumt ändå. Att glida omkring på en katamaran samtidigt som jag hörde reggaemusiken från stranden. Sämre kan man ha det. Även om jag älskar berg så börjar jag inse att det är nog så att havet smäller högre för mig. Det jag gillar med Karibien är människorna, attityden och musiken. Det är så avslappnat och alla är trevliga. Det kommer nog bli några månader volontärjobb eller divemasterkurs där när jag är klar med Sydamerika…

Rocky Cay
Rocky Cay

Strand