Lago Yojoa, Honduras

Jag befinner mig åter i ett myggparadis. En liten by som heter Los Naranjos och ligger vid en sjö – Lago Yojoa. Vandrarhemmet heter D&D Brewery och här har man även ett mikrobryggeri med både hallonöl och öl med en touch av litchee.

Byn Los Naranjos
Byn Los Naranjos

Första natten jag spenderade här var den bästa jag haft på 2 veckor. Jag har inte varit på ett ställe tidigare där det varit både mörkt och tyst, dessutom är det väldigt svalt på nätterna. Faktum är att det är svalt så fort solen inte är framme så på kvällarna tänder de en eld som alla samlas runt, verkligen supermysigt. Idag var det lite mulet så jag passade på att ta en kajaktur på sjön. Sist jag paddlade var det klarblå himmel och då känns det lite som om kroppen kokar i den starka solen.

Kajak lago Yojoa

Vilt växande orkidé
Vilt växande orkidé

Det finns mycket att göra i omgivningen, vattenfall, nationalparker, varma källor och annat så jag blir nog här ytterligare ett par dagar. Jag verkar ha en förkylning på g så det känns inte som det är någon vits att åka till nästa hållplats Utila än. Där är det varmt, fuktigt och dit åker man för att dyka vilket inte är så lyckat när man är förkyld.

Vattenfall i Pulhapanzak
Vattenfall i Pulhapanzak
Kakaofrukt
Kakaofrukt
Lago Yojoa
Lago Yojoa

Mayaruiner i Honduras

Jag var bara tvungen att besöka Honduras mest kända mayaruiner. De ruiner jag har besökt har varit väldigt olika och jag tyckte verkligen om Copán Ruinas. Ett ganska litet område med mycket att titta på och i kanonfin omgivning. Papegojorna i träden var inte fel heller, som färgglada karameller.

Papegoja

Copán är känt för sina många hieroglyfer, där finns en hel trappa täckt av olika symboler. Som vanligt blev jag lite tagen av känslan jag får på de här platserna. Det är väldigt häftigt att föreställa sig hur livet tedde sig för människorna som bodde där för 1000 år sedan. Lite överallt fanns stängda metalldörrar som ledde in i templen, jag skulle verkligen vilja kliva in och titta…

Tempeldörr

Escalinata jeroglificos
Escalinata jeroglificos

Tempel Copan

Jaguar plaza

Land #4: Honduras

Honduras es amor

Igår var det en lång resdag för att ta mig till Copán Ruinas i Honduras. Jag lyckades dessutom ta en buss till fel landsgräns och istället för att mestadels åka i Guatemala blev det en långtur i Honduras. Det blev lite dyrare men inte mycket och förmodligen inte mycket längre. Jag blev tvungen att ta en taxi i San Pedro Sula (staden med flest mord per capita i världen…) för att sedan ta en ny buss från busstationen. Folk verkar vara väldigt vänliga här, precis som i de övriga latinamerikanska länder jag varit i hittills.

Efter att ha färdats några timmar genom vackert landskap fyllt av djungel och berg, kom jag äntligen fram till Copán Ruinas. Jag blir alltid lika förvånad när jag kommer till ett ställe som visar sig vara riktigt fint. De flesta byar och städer i Centralamerika är dammiga och fula men det finns undantag. Den här byn har kullerstensgator, färgglada hus, blommor och träd. Åtminstone i de centrala delarna, där folk faktiskt bor är det inte riktigt lika tjusigt.

Gata Copan Ruinas
Copán Ruinas
Byggnad med julbelysning
Bara tjusigt eller redan julfint?

Något jag saknar här är att ingen hälsar på gatan. Ingen stannar och pratar. Kanske är de trötta på turisterna.

Nu sitter jag på hotellet och väntar på att få en ny nyckel eftersom den förra gick av i låset… De tror nog att jag var väldigt våldsam när jag försökte öppna men den måste i princip ha varit av redan.

Punta Gorda, Belize och Lívingston, Guatemala

I Punta Gorda hade jag tv på rummet för första gången på typ 7 veckor. I och med att det var val i USA och jag hade tillgång till massor av amerikanska kanaler bestämde jag mig för att stanna där ytterligare en natt. Det var en mysig stad vid vattnet, det fanns inte så mycket att göra men jag har inga problem med att sitta i skuggan och bara ta det lugnt. Tyvärr fanns det inget bra ställe att bada på då det var mycket skräp och plast överallt. Ett problem som är väldigt stort i länderna här. Är det ingen som städar ser det verkligen för jävligt ut.

Punta Gorda by night
Punta Gorda by night
Brandbil
Finaste brandbilen finns i PG
Primitiv butik
Primitiv butik

Sedan blev det dags att lämna Belize. Planen var först att åka direkt till Copán Ruinas men Anke och Diana, som jag träffade i Hopkins, frågade om jag inte skulle komma till Lívingston ett par dagar istället. Det enda sättet att ta sig till Lívingston är med båt. Det ligger på fastlandet men än finns ingen väg som leder ända fram. Antingen får man åka havsvägen eller ta sig en färd på floden Rio Dulce.

Fåglar på båt

Kajaker på havet
På kajaktur med Anke och Diana
Rio Dulce
Rio Dulce

Snorkling i Hopkins, Belize

Torsdag

Det märks att det är regnsäsong här, det har fullkomligen vräkt ner ett par dagar. Inte riktigt hela dagarna men flera timmar. Idag fick jag dock en stund på Hopkins strand. Den är inte lika vit och fin som stränderna i Mexiko men i princip folktom och väldigt lång.

03112016-img_0965

Biblioteket i Hopkins
Biblioteket ”miss Bertie´s” i Hopkins

Männen här är inte alls lika ”på” som på Caye Caulker vilket är skönt. Det är en liten, lugn by med enormt många hotell och guesthouses. Jag vet inte riktigt vad de lever på för det är rätt folktomt, kanske högsäsongen väger upp. Jag bor på Hopkins enda vandrarhem, i en sovsal för 14 personer. Som skönt är har vi bara varit 3 st som sover i varsitt hörn.
Jag har varit på resande fot i 8 veckor nu. Det är egentligen ingenting men det har hänt så mycket under de här veckorna att det känns som längre tid. Här är det 30 grader och det går knappt att föreställa sig att det är advent och julkalender om mindre än en månad.

Fredag

I morse åkte alla från vandrarhemmet utom jag och en kille från San Diego. Vi hyrde cyklar för att se vad Hopkins har att erbjuda. Först några kilometer söderut för att titta på alla expats flådiga hus och sedan tillbaka hela vägen norrut för att kolla in lagunen. Skönt att röra på sig och det var trevligt att cykla runt men egentligen finns det inte så mycket att se i byn. Jag har bestämt mig för att stanna några dagar och jag hoppas på att det kommer vara fler som vill ut och snorkla på söndag, man måste dessvärre vara minst 4 st. Jag och Julian (San Diego) är bara 2 så det behövs 2 till.
Varje kväll spelas det trummor på en bar i byn, garifuna style. Garifuna är de som är ättlingar till de som kom hit som slavar i slutet på 1700-talet. Ikväll var det på Tina´s kitchen vilket ligger väldigt nära vandrarhemmet så vi gick dit en sväng. Det kändes lite som att förflyttas till en by i Afrika. Väldigt coolt. Roligt också att både servitrisen och kocken ställde sig och dansade till musiken.

Garifunaband

Söndag

Idag fick vi äntligen till en snorkeltur, tillsammans med 2 tyskar åkte vi 13 miles ut på havet. Plötsligt syns något som ser ut som en fena, kaptenen säger ”titta en delfin. Eller är det en haj?” Sedan börjar han i princip skrika, det är manta rays!!! 2 stora rackare som leker på ytan. Vi började alla slänga på oss utrustningen och jag sliter fram kameran. Jag hade tvekat lite på om jag skulle ta med mig undervattenshuset men gissa om jag är glad att jag gjorde det! Det blev en bra invigning av utrustningen. Det är inte vanligt att man ser mantor på så grunda vatten, de håller oftast till på strömma, djupare ställen. Att se dem när man snorklar – det trodde jag knappast kunde hända. Jag har velat dyka med dem i många år.

Manta ray

Manta ray
Efter det blev vädret sämre, det började regna rejält efter ett tag och för att försöka få upp värmen fick vi gå i land på en ö i jakt på något varmt att dricka. Det var meningen att vi skulle snorkla mer efter lunch men ingen ville hoppa i och bli kall igen. Hade det inte varit för mantorna så hade jag känt mig lurad på pengarna men de gjorde att det var värt det. På vägen tillbaka såg vi en sjöko dyka ner i vattnet och när vi var tillbaka i marinan låg där en liten krokodilbebis. Med andra ord hade vi en väldig tur med djurspaningen. Att snorkla eller dyka med sjökor får bli nästa projekt, de är ju så söta 🙂

Snorkelgänget
Snorkelgänget, Diana, Anke, Patrick, Julian och jag