Den historiska staden Granada

Granada sägs vara den första staden i Amerika som grundades av européer. Här finns Centralamerikas äldsta kyrka (Iglesia de la Merced) och staden präglas helt klart av en kolonial stil. Gatorna är breda och husen färgglada, turisterna flockas kring sevärdheterna. Flådiga hotell och restauranger finns det gott om men som tur är finns det mycket även för en backpacker. Jag stannade bara ett par dagar, det kändes tillräckligt eftersom jag har fått min dos av städer nu för ett tag framöver.  Jag hade mitt mest intressanta möte och diskussion på länge där med en kille som varit ute och rest i 7 (!) år. Bara det är värt ett eget inlägg.

Häst och vagn

Gata, Granada

Partygatan Granada

Över taken, Granada

Gungstol
De älskar gungstolar i Nicaragua!
Budgetmåltid
Budgetmåltid
Las Isletas
Las Isletas

Spindelapa

Fantastiska León, Nicaragua

Den senaste veckan har jag tillbringat i León, Nicaraguas näst största (men ganska liten) stad. Här finns en massa fina byggnader från kolonialtiden och omgivningarna är fantastiska. Här finns flertalet vulkaner att bestiga, både som dagsturer och med övernattningar.

Momotombo

30 minuter från stan ligger havet med två stora, fina stränder. De är mest populära för surfning då vågorna kan gå höga och inte är så badvänliga. Det finns en del museer, inget jag har varit flitig att besöka på resan men här blev det två. Stadens katedral ser imponerande ut från centralparken men höjdpunkten är helt klart att gå upp på taket och beundra både utsikt och arkitektur.

Katedralen i León
Katedralen i León
Doce Iglesias
Doce Iglesias
Dödskalletåg
Ett smakprov på vad man får se på museet om myter och legender i Nicaragua
Las Peñitas
Las Peñitas

När jag kände mig klar med att utforska stan blev det en dagstur för att beundra solnedgången från vulkanen Telica. Utsikten du bjuds på när du kommer upp en bit är makalös. Man ser långt eftersom det inte finns några berg utan endast flertalet vulkaner som i princip står på rad.

Vulkanen Telica
Vulkanen Telica
Kratern Telica
Kratern Telica

Solnedgång Telica

Ett försök att se magma
Ett försök att se magma

Efter att ha hört en beskrivning på vad man får se när man tar en 2-dagarstur till El Hoyo blev jag tvungen att boka. Man börjar med att bestiga Cerro Negro med en träbräda under armen. Den används till att åka nerför vulkanen på, s.k. volcano boarding. Mäkta populärt, de säger att det är enda stället i världen du kan göra det på. Det är lite som att åka pulka nerför en hiskelig backe men sanden är inte lika halkig som snö. Det kan dock gå rejält fort med rätt teknik. Inte bromsa med fötterna utan bara hålla balansen! Trots skyddsoverall, glasögon mm så har man sand precis överallt efteråt. I hårbotten ligger den kvar i flera dagar men det var det värt!

Cerro Negro
Cerro Negro
Volcano boarding
Volcano boarding

Därefter var det dags att bestiga nästa vulkan och Las Pilasmassivet. Eftersom vi bar 8 liter vatten var, sovsäck, tält och mat så var det en rejält svettig marsch upp. När vi kom fram till campingplatsen var det dock värt varenda svettdroppe. Utsikten vi belönades med var den bästa på länge. Rakt fram såg man två vulkaner, Momotombo och Momotombito, den senare belägen på en ö i Lago Managua. Vände man blicken lite åt sidan såg man vilkanen Asososca med dess kratersjö. Campingplatsen var dessutom belägen rakt under ett jättelikt slukhål. Att se solen gå upp bakom Momotombo var definitivt en höjdpunkt här i Nicaragua.

Utsikt på väg till El Hoyo

Momotombo

Lägereld

Gruppen och slukhålet
Efter att ha sovit absolut ingenting mitt emellan två främlingar i ett pyttelitet 3-mannatält, var det dags att gå vidare. Dag två bjöd på bad i kratersjön. Sällan har ett bad varit så efterlängtat. Har man gått i stekande hetta i flera timmar med sanden dammande kring fötterna vill man inget annat än hoppa i vattnet. Hela kroppen var full av sand och det var himmelskt att äntligen få skölja av sig.

Vulkanen Asososca + sjö
Vulkanen Asososca + kratersjö
Lago Asososca
Lago Asososca

3 dagar i Miraflor, Nicaragua

3/1

Idag gick jag upp klockan halv fem för att ta en tidig buss till naturreservatet Miraflor och en by som heter La Labranza.
Jag ska tillbringa 3 nätter i 2 olika byar och jag har guide 2 av dagarna. Hela kalaset kostar drygt 800 kr inkl mat, hyfsat prisvärt alltså. Costa Rica är det land som är populärast för den här typen av aktiviteter men det är mycket dyrare så jag väljer att klättra upp på vulkaner och liknande här istället.

Utsikt La Labranza

Det är skönt att slippa regnperioden som har förföljt mig i över två månader. Här är torrt och de ställen jag varit på hittills har haft närmare 30 grader på dagen och kyligt på natten. Kyligt är iaf under 20 och jag har behövt både underställströja och en tjock tröja över… Det är lätt att vänja sig vid värmen.
På förmiddagen gick jag och Orlando, pappan i familjen (som agerade guide) en tur runt den här delen av reservatet. Upp på höjder och ner i dalar. Otroligt vackert och så lugnt och skönt. Jag njöt verkligen av att gå omkring och beundra vyerna. Efter lunchen skulle jag vila lite och gick inte upp förrän 1,5 timme senare. Jag har varit otroligt trött idag, det känns som jag inte har sovit bra på väldigt många veckor. Här är lugnt och skönt men dessvärre lär jag nog bli väckt av byns tuppar imorgon.

Bygatan La Labranza, Miraflor

Familjen har ekologiska odlingar och odlar i princip allt de äter själva. De har även höns för ägg och kor för att kunna göra ost av mjölken. Hela byn hjälps åt på den gård där det behövs. Ett riktigt föredöme vad gäller självhushållning! Efter middagen tog Orlando fram gitarren och spelade och sjöng några Nicaraguanska sånger tillsammans med yngsta sonen Juan. Det var riktigt mysigt!


Eftersom jag inte gjorde annat än dök, låg i hängmattan och drack öl under veckorna på Utila så ska jag vara betydligt mer aktiv här. Det känns skönt att röra på sig igen men jag har fått ont i ena hälsenan. Jag tänker ignorera det men får försöka ta det lite lugnt när jag är klar med Miraflor.

4/1

Det hade inte regnat här på 6 dagar, naturligtvis kom jag inte undan. Leriga och halkiga vägar bjöds det på idag. Det var dags att förflytta sig från den nedre, torra zonen i Miraflor till mellanzonen lite högre upp och byn El Sontule. Här är det lite kyligare och lite fuktigare. Familjerna här har det inte alls så primitivt som man varnat för. Det finns både elektriskt ljus och vanliga toalettstolar även om man här måste spola själv. Kaffet odlar de själva och det finns flera odlingar i byn, bland annat ett kvinnooperativ som de är väldigt stolta över.

På väg till utsikten El Sontule

Utsikt Miraflor
Vackra vyer överallt!

Maten är ensidig men riktigt god, den består av ris, bönor i någon form, ofta potatis och lite annat. Mer eller mindre samma sak morgon, lunch och middag. Jag bor hos ett äldre par här, Lucia och Roger, men eftersom det precis varit nyår så är 2 av deras (vuxna) barn här men de åker hem imorgon. Alla är verkligen supertrevliga och jag känner mig redan som en i familjen. Sonen är dessutom en fröjd för ögat vilket ju alltid är trevligt, haha.

Spisen i köket

Runt om i köket och matbordet springer katter och kycklingar om vartannat. Golvet där är jordstampat så det är väl inte så noga. Spisen brinner hela dagen och på kvällarna är det i köket man samlas för där är det varmt och skönt. Utomhus går det hästar, kor och höns överallt, både i hagarna men också betande vid vägen. Under en av promenaderna idag fick jag också se Nicaraguas nationalfågel Guardabarranco.

Bildresultat för national bird nicaragua

Det finns ett ställe i hela byn där man kan få internetmottagning på mobilen och det är utanför skolan. Det är den högsta punkten i hela byn så här sitter ibland folk med sina mobiler. De flesta går i skolan i 6 år, sedan går de över till något som de kallar secundario och det är bara på lördagar… Jag har även träffat flera som går eller har gått i universitet, det är ett tvång om du vill ha ett bra jobb och inte vara lantbrukare för 5 USD per dag. De är väldigt fascinerade över att jag inte gått på universitet men ändå haft ett bra jobb och kan resa under en lång period.
På kvällen var det visning av mina foton från resan. Lucias barnbarn (som också heter Lucia) blev väldigt intresserad av dykning efter att ha sett alla undervattensfoton. Hon sa att hon definitivt vill dyka någon gång, jag hoppas verkligen att hon får chansen.

Roger äter nacatamal
Roger äter nacatamal

5/1

Idag har jag hjälpt till en del på gården, provat att mjölka en ko för hand, gjort marmelad på hibiskus och burit en massa vattenhinkar från brunnen. De nyskördade kaffebönorna skulle sköljas och det gick åt väldigt många hinkar med vatten. Det finns inte heller rinnande vatten i köket och man tänker inte på hur mycket man gör av med när man bara vrider på en kran. Att duscha innebär kallt regnvatten i en tunna och ösa med en bunke. Det bästa är att göra det innan solen går ner så man inte blir alltför kall.

Sköljning av kaffebönor
Sköljning av kaffebönor

Lunchen idag innehöll någon del av gris, jag frågade inte vilken eftersom jag inte ville veta. Jag gissar på något i regionen lever/njurar men högst oklart.

Grisskinn på tork
Grisskinn på tork

Jackson mjölkar

Alla djur väntar på frukost
Frukostdags!

2016 är lagt till handlingarna

2016 var ett annorlunda och galet år. Så mycket har hänt, till exempel:

Jag träffade någon som fick mig att ifrågasätta min tillvaro
Jag sade upp mig från jobbet
Jag sålde min lägenhet i Solna
Jag beställde en enkel biljett till Mexiko
Jag vandrade på tusenåriga mayaruiner
Jag lärde mig ett nytt språk i främmande länder
Jag simmade med mantor i Belize
Jag åkte ut med en lokal fiskare på Caye Caulker
Jag vandrade upp på vulkaner
Jag sjöng karaoke
Jag deltog på en guatemalansk födelsedagsfest
Jag fick uppleva en booze cruise på Utila
Jag drack piña colada under en stjärnbeströdd himmel
Jag snorklade under bryggor och letat sjöhästar (och hittade)
Jag badade naken i havet med en snygg kille
Jag kände glädjen över att vara nära ett av havets mäktiga djur, valhajen
Jag såg solen gå ner i havet tillsammans med nyfunna vänner
Jag satt 14 timmar på en buss och tittade på film tillsammans med trevliga människor
Jag trängdes på lokalbussar samtidigt som vackra vyer susade förbi
Jag lyssnade på andras fantastiska historier vid en lägereld
Jag försökte paddla ikapp en motorbåt (lönlöst)
Jag har skaffat mig en huskatt på nästan varenda plats jag varit 🙂
Jag spenderade ett dygn på en privat ö i Karibien
Jag rökte annat än cigaretter
Jag färglade julmotiv i ett försök att skapa julkänsla i värmen
Jag simmade i en kanjon i Nicaragua
Jag låg och slöade i ett antal olika hängmattor
…och mycket mer…

Jag har skrattat och jag har gråtit. Aldrig har så många fantastiska bekantskaper kommit och gått. Även om allt kanske inte blev som planerat så är jag otroligt glad och tacksam över allt som har hänt. Jag vet inte vad 2017 har att erbjuda men jag ser verkligen fram emot alla nya upplevelser som väntar runt hörnet! Det finns mycket kvar att bocka av på min bucket list.

Jag, Miraflor

Nyår i Somoto, Nicaragua

Jag har spenderat 3 nätter i Somoto, min värd har jag knappt sett till då han är egenföretagare och jobbar väldigt mycket. Det visade sig att det fanns en annan väg ut som jag alltid kan ta dock kan det vara problem med att ta sig in igen… Det har hur som helst gått bra att vara här ytterligare ett par dagar.

Nyårsafton kom och gick utan något speciellt firande från min sida. Jag gick ut runt midnatt och tittade på fyrverkerier samt dockbrännande. Här är det tradition att göra stora dockor som fylls med smällare och när klockan slår 12 tänder man eld på dem. Detta för att bränna upp det dåliga från föregående år. Hela stan såg ut som ett krigsfält. Alla är galna i smällare och bomber här så det smattrade och lät natten igenom.

Nyårsdocka
Nyårsdocka

Brinnande docka

Brinnande docka på gata

Jag tillbringade nyårsdagen i Somoto Canyon, en plats som bara kändes till av lokalbefolkning ända tills 2004 då tjeckiska turister hittade hit. Vad jag inte tänkte på när jag bokade turen dagen innan var att hela stan skulle vara bakfull på nyårsdagen. Jag och guiden väntade utanför kontoret på att någon skulle komma och öppna då vi behövde en del utrustning därifrån. När det var fixat så hade han som körde oss försovit sig och han såg rätt risig ut när han väl dök upp.

Somoto Canyon

Jag tog den längsta turen där man går, simmar och hoppar ända från starten av kanjonen. Det resulterade i att jag och min guide var de enda som traskade omkring i 2 timmar tills vi stötte på dem som gjorde den kortare turen. Det var ett riktigt bra sätt att spendera dagen på! Vädret var kanon med både sol och lite moln, vattnet var 21 grader (vilket var lite väl kallt med tanke på hur mycket tid vi spenderade i det) och utsikten var fantastisk. Att simma fram med höga klippväggar som reste sig på båda sidorna om det klara, gröna vattnet var en underbar upplevelse.

Somoto Canyon

Junior bygger stentorn

Stentorn

Somoto Canyon

På kvällen visade det sig vara någon form av parad med hästar i staden. En massa män i cowboyhattar och boots (som för övrigt är väldigt poppis här) red fram genom gatorna, ackompanjerade av en truck med musik i högtalarna. Mitt bland hästarna sköt de rejäla smällare och en del blev naturligtvis väldigt stressade och skärrade men det verkade folk mest tycka var roligt…

Steppande häst

Dags för nya destinationer

Igår morse tog jag färjan till fastlandet. Det var dags att lämna Utila. Lite konstigt men samtidigt spännande och skönt. Jag har så mycket minnen därifrån. Sista dagen hyrde jag och Lily en fyrhjuling och åkte runt ön. Det blev en promenad upp till Pumpkin Hill, leriga skor och fötter samt ett bad i en grotta. En riktigt rolig dag! Det som förtog det hela en del var dock att fyrhjulingen inte gick att starta – 2 gånger! Vi var båda gångerna på väg att traska mot byn men lyckades få hjälp av lokala förmågor som på något mystiskt sätt fick igång den igen. Vägarna var så leriga att på ett ställe tog inte ens 4-hjulingen sig fram utan Lily fick gå ut och putta, haha.

Lerig väg

Utsikt från Pumpkin Hill
Utsikt från Pumpkin Hill

Leriga fötter

Snorkling i grotta

Grotta
Bussresan till Choluteca från La Ceiba var intressant. Det tog mer än 3 timmar längre än vad de sa från början. Det var mycket trafik och ett par vägarbeten som saktade ned det hela. Jag skulle bo hos en kille via Couchsurfing men när vi väl var framme svarade han inte i telefon. Jag fick hjälp av busschauffören att hitta ett ställe att bo på vilket gjorde att resan tog ännu längre tid för de stackare som skulle vidare mot León.
Morgonen därpå blev jag tvungen att ta en taxi till en bankomat eftersom jag spenderat 500 limps mer än jag hade tänkt på boende. Det tog en bra stund innan bussen äntligen lämnade och resan från Choluteca till Somoto tog ungefär 6 timmar på 3 olika bussar. Här hade jag mer tur med Couchsurfare. Juacar kom och hämtade mig i parque central och tog med mig till hans lilla boende. Det som är konstigt här dock är att det finns en grind med hänglås ut mot gatan som han bara har en nyckel till. Han har inte varit här speciellt mycket och om den är låst så tar jag mig inte ut. Det är fler personer som använder grinden så även om vi inte låser den så finns det andra som gör det. Det är nu morgon, klockan är 9:20 och jag har inte kunnat gå ut och äta frukost. Han åkte iväg och sov någon annanstans medan jag fick låna sängen. Han har sagt att jag kan stanna hur länge jag vill men jag måste nog hitta ett annat boende.

Bussresa i Centralamerika

Att åka lokal buss här är alltid ett äventyr. Jag ska försöka beskriva hur en typisk bussresa kan se ut. Kan även appliceras på andra delar av världen…

Det börjar med att du kommer till bussterminalen, det finns skyltar var bussarna till de olika destinationerna stannar men de kan du ofta ignorera. Det är ett kaos och virrvarr med bussar och människor överallt. Fråga några stycken så hamnar du förhoppningsvis rätt till slut. När bussen väl kommer ser de till att snabbt få in dig, sedan går personalen och äter frukost, raggar passagerare eller pratar med kompisar. Under den här tiden fylls bussen av säljare som har allt ifrån tandkräm och strumpor till mat och juice i påse. Det här är ett bra tillfälle att köpa färdkost om du inte redan gjort det. Efter kanske en timme är det dags att åka. I sista stund kliver en man med höns i en pappkartong på. Han placerar den i racket ovanför dig och eftersom det är lufthål i botten regnar det fjädrar och hönsmat så fort de rör på sig.

Sätena är garanterat av plastliknande material, försök hitta ett som är helt. AC finns naturligtvis inte men alla fönster är öppna så det blåser rätt bra. Trots vinden är det varmt och ryggen klibbar fast mot sätet.
Efter några minuter börjar det bli rotation på passagerarna, folk ska av och på. Ibland så ofta som var 50:e meter. Räkna med att resan tar minst en timme extra mot vad man sagt, ju längre resa, desto fler timmar får du plussa på. Säger de 2 timmar tar det garanterat 3, säger de 5 kan du räkna med 7. Det är ingen idé att ha bråttom här, det är bara att luta sig bakåt och njuta av de vackra vyerna!

Födelsedagsfirande på Utila

När jag kom till Alton´s på morgonen fick jag en stor kram och happy birthday to you sjungen av Beto. Jag hade bestämt mig för att unna mig ett par morgondyk som en födelsedagspresent till mig själv. Beto frågade vad jag ville se för något. Vi kom överens om att sköldpaddor, nudibranches och nursesharks (för att få foto) var rimligt. Ben frågade ”när ska jag få se den där bläckfisken?”. Du får inte önska sa Beto, det är inte din födelsedag. Då önskade jag en bläckfisk åt oss båda. Det är väldigt sällsynt att se dem dagtid så det fick bli en utmaning att hitta en.

Bläckfisk
Bläckfisk

Första dyket för dagen var amazing! Tro det eller ej men vi fick tom se en bläckfisk! Det var stor glädje under vattnet! Vi såg även 2 sköldpaddor, en stooor och en liten söt som simmade omkring.

Stor hawksbill
Stor hawksbill med en shark sucker på skalet
Liten hawksbill
Bebissköldpaddan

Eoin sa att Steve var ledig vid 18-tiden om vi ville prata om att göra deep-specialty så kunde vi ses på Alton´s då. Jag gick dit vid 17, blev bjuden på en öl av Beto och tog skydd från regnet i baren. Sedan kommer de och säger att alla ska komma in på kontoret, då kom det lite misstankar… Det visade sig att de hade fixat tårta!!! Alla sjöng och sedan bjöds det på fantastiska tårtor, vilket de normalt bara gör när det är personal som fyller år. Att vi skulle prata med Steve hade bara varit ett svepskäl för att få mig att gå till Alton´s.

Födelsedagstårta på Alton´s

Kate och Eoin planerade en födelsedagsmiddag till mig. Det blev lugnt men väldigt mysigt med Eoin, Claire, Kate och Lily. Efter mat och prat fick någon idén att vi skulle titta på en julfilm eftersom ingen av oss kände någon julstämning. Jag somnade efter 5 minuter och i slutet av filmen sov alla utom Eoin. Jag kunde inte ha önskat mig en bättre födelsedag.

Bland valhajar och sjöhästar

Det hade börjat bli en snackis på Alton´s dykcenter att jag alltid missade turerna när de lyckades se valhaj. Jag kände att jag inte hade lust att åka med hela tiden ”bara” därför. Om förutsättningarna var de rätta så åkte kapten Eric ut mellan dyken för att leta efter dem vilket inte var alltid. Fullmåne är bra och de tycker inte om när det går stora vågor, så en lugn och fin dag behöver det vara.

Häromdagen så sa Eric ”Anna, idag ska vi leta efter valhajar. Förhoppningsvis kommer vi hitta en.” Jag bad om ursäkt i förväg till alla på båten för när jag är med så får vi tyvärr inte se valhaj. Som tur var hade jag fel. Vi stötte på en valhaj som simmade rakt under oss, vilka majestätiska djur! Vet inte hur många meter den var men den var STOR! All personal som var med på båten blev väldigt glada för min skull, de är så söta, hahaha!

Valhaj

Valhaj

Valhaj

Det var en helt fantastisk dag. Förutom valhajen så dök vi på ett vrak, vilket jag älskar och faktiskt var anledningen till att jag över huvud taget bestämde mig för att åka med. På andra dyket hittade Beto en sjöhäst, han har letat i 3 veckor för att jag skulle få se en. Jag förstår nu att det inte är så lätt, de är så himla små och inte alls lätta att se. Det enda jag är lite besviken på är att jag inte lyckades få den i fokus på fotot…

Sjöhäst

Ron´s wreck

Jag och Kate framför Halliburton wreck
Jag och Kate framför Halliburton wreck

Ön som ingen lämnar

Jag har bestämt mig för att stanna på Utila till efter jul. Alla har börjat berätta sina historier om hur de kom för att stanna en vecka och sedan blev kvar i flera år. Jag har varit här en månad redan, tiden har flugit iväg och jag vet inte riktigt hur det gick till. Nu bor jag i en lägenhet tillsammans med ett par från Dublin. Att ha ett eget, stort rum att sova i och ett vardagsrum att hänga i är så ofattbart skönt. Det var så länge sedan! Det kommer nog bli en hel del middagar och trevligheter i lägenheten de närmaste 2 veckorna.

Little Cay

Medan alla hemma i Sverige åt lussebullar och drack glögg på lucia så befann jag mig på en privat ö tillsammans med 12 andra personer. Vi hyrde Little Cay ett dygn, en liten ö med sand, palmer och ett stort hus med en massa sängar. Hängmattor hängdes upp och snorkelutrustning plockades fram. Det var ett riktigt mysigt ställe som bara kostar 150 USD per dygn. Är man många så blir det inte mycket pengar. På en liten ö utanför Utila finns en fiskmarknad, vi stannade till där och köpte barracuda för 300 lempira (120  kr) som räckte till 2 måltider för 13 personer.

Little Cay
Ankomst till Little Cay

Little Cay

Patrick och Adam vs kokosnöt
Patrick och Adam vs kokosnöt
Krabbrace
Krabbrace
Jag, Lily, Hampus, Anton och Kate
Jag, Lily, Hampus, Anton och Kate

 

%d bloggare gillar detta: