Sista dagen i Latinamerika

Imorgon kväll börjar den långa resan mot Sverige. Från 35 grader, samba och sol till 12 grader och förhoppningsvis i alla fall lite sol. Jag har sagt ett tag nu att jag ska komma hem och hälsa på så nu är det dags. Någon månad i Sverige för att hinna träffa alla sen är det nog dags att åka iväg igen innan vintern kommer…

Till slut blev det 14 länder i Latinamerika, en massa stämplar i passet och oförglömliga upplevelser. Det är dessvärre bara en bråkdel som har hamnat i bloggen. Totalt har jag ungefär 6500 foton och av dem är det hundratals som jag skulle vilja tapetsera en vägg med.

Det känns helt ok att lämna, jag vet att jag snart kommer tillbaka. Brasilien var inte ens inplanerat men det blev ett par veckor här och landet har helt otippat seglat in på min topp 5 lista på den här kontinenten. Det blir till att plugga portugisiska och sedan återvända.

En av alla favoritplatser - Lago Atitlan
En av alla favoritplatser – Lago Atitlan

 

 

 

Brasiliens djurparadis – Pantanal

Efter att ha bokat ett flyg hem till Sverige från Sao Paolo i Brasilien så började jag leta efter något att göra mellan Bolivia och Sao Paolo. Det visade sig att här finns världens största våtmarker med en yta lika stor som Frankrike. Jag kan inte dra mig till minnes att jag hört talas om Pantanal tidigare vilket är konstigt. Det är ett av de bästa ställena i Sydamerika för att se vilda djur.

En av alla kajmaner på gården
En av alla kajmaner på gården
Piraya
Piraya
Armadillo
Armadillo

Det populäraste sättet att besöka området är att åka till en sk Fazenda (gård) och stanna ett par dagar. Guidade turer av olika slag ingår och jag hade 2-3 aktiviteter varje dag. Det här var ett av få ställen där jag kände starkt att jag hade velat stanna ett par månader och volontärarbeta. Fazenda Sao Joao låg bortanför trafikbrus och internettäckning. Fågelsång och grodläte blandat med ett enstaka hästgnägg och plask från fiskfångande kajmaner var det som hördes. Det hördes inte lite ska jag dock tillägga. Med de hundratals olika fåglar som vaknade med solen var det omöjligt att ta sovmorgon. Tuppen satte igång innan kl. 4.

Fåglar på gården
Att se dessa fåglar jaga varandra är underhållande…
Stork - symbolen för Pantanal
Stork – symbolen för Pantanal
Blåaror
Vårkänslor

Även om jag inte fick se varken jaguar eller anakonda så var det ett oförglömligt besök. Vi fiskade pirayor som de stekte upp åt oss till lunch, tog ridturer i solnedgången och fick se så många olika fågelarter att hälften vore nog. Att se världens största papegojor (hyacinth macaw, eller tydligen blåaror på svenska) flyga omkring fritt är lite av en overklig syn.

Pantanal

Blåaror
Blåaror

Solnedgång Pantanal

Ridtur

Jag är väldigt glad att jag åkte hit och det känns som de sista dagarna i Sydamerika utnyttjas väl. Det blir garanterat ett återbesök inom en väldigt snar framtid. Brasilien är enormt och det finns mycket kvar att se.

Salar de Uyuni – salt, sand och sjöar

Bolivias populäraste attraktion är garanterat Salar de Uyuni, världens största saltöken. Det vanligaste är att ta en 3-dagars jeeptur genom hela området, vilket även jag gjorde. Man tillbringar många timmar sittandes i jeep. Med jämna mellanrum stannar man på ett fint ställe för att ta foton. Det är egentligen det hela turen handlar om, att se olika naturfenomen och fota en massa…

Tåggravplats

”Tågkyrkogård” och vilda djur, sjöar i olika färger och vulkaner, allt hittar du här. Bergen här är väldigt mineralrika, därav de olika färgerna både på bergen och sjöarna. En sjö är till och med knallrosa och som grädde på moset är den helt full med rosa flamingos.

Strutssläkting
Strutssläkting
Lamor
Lamor
Soluppgång, varma källor
Soluppgång, varma källor
Geyser
Geyser
Laguna Colorada
Laguna Colorada
Lunch
Lunch
Viscacha
Viscacha

Sand och snö

Räv
Räv

Delvis rosa sjö

Jeep

Saltöken

Det ser ut som snö, men det är salt. Många av hotellen i det här området är helt byggda av salt.

Salthotell
Salthotell

Flaggor

Dakarstaty av salt

 

En liten sidotripp till Argentina…

Om man upptäcker att man befinner sig 2 timmar ifrån en gräns till ett annat land, då måste man besöka det landet. Det är sedan gammalt.

På ridtur i Tupiza
På ridtur i Tupiza

Argentina var inte alls inplanerat för den här resan men jag råkade vara i närheten och insåg att chansen att kunna inhandla bra och billigt vin inte kunde ignoreras. När jag åker till Sydamerika nästa gång för att besöka resterande länder kommer jag inte att åka till norra Argentina så det här var min chans. Tanken är att spendera några dagar här för att sedan åka tillbaka norrut till Bolivia. Jag får erkänna att jag blivit lite frestad att istället ta mig till Buenos Aires men jag ska försöka motstå den impulsen. Det är rätt skönt att befinna sig i ett ”modernt” land igen, men det kostar. Priserna här är i klass med Europa, billigare än Sverige men det säger inte så mycket.

Röda berg i Humahuanca
Röda berg i Humahuanca

Berg Humahuanca

Just nu befinner jag mig i Salta och jag måste säga att temperaturen här är bara den en anledning att inte åka norrut igen. Jag är verkligen trött på att frysa så fort solen har gått ner. Det har varit vinter i Sydamerika men det går mot vår. Jag har ofta sovit med 3 filtar och 4 lager på överkroppen. När jag kom till Humahuaca i Argentina fanns det plötsligt värme på rummet. Värme!!! Denna obeskrivliga lyx som nästan fick mig att gråta av lycka när jag upptäckte den (helt ärligt, det blev fuktigt i ögonvrån och jag bara stod och log). Återigen, något som vi tar för givet där hemma är något väldigt sällsynt i de flesta länder här. Detta trots att det kan bli -20 grader. Inte ens en kamin har de.

Vandring i Cañon del Colca

Cañon del Colca

Cañon del Colca är världens näst djupaste kanjon. I alla fall vad man känner till. Den finns utanför Arequipa i Peru och börjar bli mer och mer populär för backpackande gringos. På grund av att de flesta tar en guidad tur från Arequipa och alla går samma runda så bestämde jag mig för att åka dit på egen hand och vandra utan guide. På det viset slapp jag i princip alla turister och kunde gå i en än vackrare del av Colca. Stora delar av tiden delade jag stigen med lokalbefolkningen och deras åsnor och såg inte till en enda turist.

Mirador Cañon del Colca

Utsiktsplats där jag satt helt själv och tittade på två kondorer som flög runt. Det är världens största fågel och det är väldigt häftigt att få se dem i deras naturliga miljö och inte i en bur.

Hot springs i Colca
Hot springs i Colca

Första natten tillbringades på ett ställe som hade naturliga varma bad (hot springs) vilket var skönt efter några timmars promenad. Colca är mer än dubbelt så djup som Grand Canyon och vyerna var verkligen spektakulära. När det kommer till fantastisk natur så har Peru kammat hem förstapriset hittills. Hade folket varit lite mer som colombianerna så hade det varit helt perfekt.

Hostel i Sangalle
Hostel i Sangalle, Colca

Vägen till Machu Picchu

Det händer alldeles för mycket just nu för att jag ska hinna med att dokumentera allt. Den här delen av resan har verkligen bestått av highlights var och varannan dag. Peru är ett land som är otroligt rikt på historia och saker att göra. Vandringar i vacker natur, ruiner i mängder, linjer gjorda av utomjordingar (…?) och den bästa maten i Sydamerika.

Rainbow mountain
Rainbow mountain

Jag har tillbringat 2 veckor i området kring Cusco och har ändå inte sett hälften av vad som finns här. Det visade sig att Sheridan, som jag träffade snabbt i San Agustín i Colombia, befann sig här samtidigt så vi har hängt en hel del. Imorgon åker vi dessutom vidare tillsammans.

Jag och Sheridan på Inkaleden
På inkaleden

Ett besök i Cusco är inte komplett utan att besöka en av världens mest kända ruiner – Machu Picchu. Det tog 100 år för inkaindianerna att bygga och ändå hann de inte klart innan spanjorerna kom och erövrade landet. För att komma till Machu Picchu finns det flera olika vandringar man kan göra. Den mest kända är Inkaleden men med tanke på att de bara har ett par hundra platser per dag och man behöver boka minst ett halvår i förväg var inte det aktuellt. Det blev något de kallar inka jungle istället, med vandring, cykling, rafting och zipline i vackra miljöer. Vi fick i alla fall gå på 2 km av inkaleden…

På plats i Aguas Calientes
På plats i Aguas Calientes

För att komma upp till ruinerna finns det en stig med 1800 (!) trappsteg. Vi började köa kl. 04:30 på morgonen och kontrollen öppnade kl. 5 för att börja bestigningen uppåt. En ringlande orm av mobiltelefoner och pannlampor tog sig sedan upp i mörkret.

Vägen upp mot Machu Picchu
Vägen upp mot Machu Picchu

Vägen upp mot Machu Picchu

Jag vet inte när jag först hörde talas om Machu Picchu men det har varit en dröm i väldigt många år att komma dit. Under hela den här resan har jag träffat andra resenärer som varit där och som har sagt att det är helt fantastiskt. Att stå och titta på ruinerna nedanför och alla berg som omgärdar platsen var helt overkligt, efter 10,5 månads resande var jag äntligen där!

Macchu Picchu

Skolorna Machu Picchu

Tres ventanas
Tres ventanas
Obligatorisk selfie
Obligatorisk selfie

Machu Picchu är mycket större än man tror. Bilderna man ser är oftast tagna högt uppifrån för att man ska kunna se hela centrala delen. Det vore inga problem att spendera en hel dag där men man är ganska trött efter några timmar. Hettan mitt på dagen var inte att leka med heller och vid 11-tiden var det dags för oss att börja vandringen (2-3 timmar) tillbaka till Hidroelectrica och bussen.

 

Huayhuash, en vandring i Peru

Efter min och min brors resa till Himalaya för ett par år sen så lovade jag mig själv att inte vandra på så höga höjder igen. Jag blev sjuk och hade stora problem med höjdsjuka. Vyerna var fantastiska men det var helt enkelt för jobbigt och alldeles för kallt.

2,5 år senare har jag förträngt det där och ser bara de fantastiska vyerna framför mig. Vandringen kring Huayhuash ska vara en av de allra bästa i världen. En gång utnämndes den till och med till världens näst bästa trek av National Geographic. 8 dagar i bergen, nästan konstant över 4000 möh med ett par pass som är högre än 5000 möh. Bortkopplad från resten av världen med natur, åsnor och hästar som sällskap. Är man i Huaraz och har tid över måste man helt enkelt göra den. Och tid är ju något jag har gott om numera.

Campingsite dag 1
Campingsite dag 1

På grund av att den tar så pass lång tid så är det inte så många som gör den. De flesta som kommer hit har ett begränsat schema och gör kortare vandringar istället. Det är deras förlust! Det var kallt och bitvis väldigt tungt men helt klart en av de mest fantastiska  saker jag gjort i mitt liv! Med tillräcklig acklimatisering så kände jag inte av höjden heller och klarade mig från huvudvärk och illamående.

Huayhuash utsikt

Vi var en liten grupp på 3 personer som betalade lite extra för att slippa vandra med israeler (som det kryllar av här). Alla som rest i en sådan grupp förstår varför, sedan behöver vi inte gå in på närmare detaljer. Det var jag, Luis från Brasilien och Tiffany från USA. Tillsammans med åsneföraren Juan och guiden Felix spenderade vi 8 dagar i ett av de mest fantastiska bergslandskapen på jorden.

Utsikt, camp dag 2
Utsikt, camp dag 2

Bilderna är många och jag har försökt att välja ut ett fåtal. Det var svårt… Den ena dagen var bättre än den andra. De stjärnklara kvällarna var magiska. Åsnorna var sötare än sötast och sjöarna har olika nyanser av grönt och turkos. Ena dagen känns det som man är i Schweiz med en massa blommor och kossor för att nästa dag befinna sig ovan molnen och titta ner på de mest fantastiska landskap.

Natt över camp Camp dag 7 Bergssjöar

 

Galapagos – en drömdestination

Att få åka till Galapagos var något jag velat och sett fram emot länge. En typisk ”bucket list” punkt som var redo att prickas av. Redan på landningsbanan utanför planet såg jag min första marine iguana. Efter det innebar varje dag nya bekantskaper i form av diverse djur. Galapagos kan nog vara den mest fantastiska plats jag har besökt. Någonsin.

Marine iguana
Marine iguana
Puerto Ayora
Utsikt från vandrarhem no 1

Under 10 dagar bjöds det på snorkling med pingviner och sjölejon, dykning med hammarhaj, galápagoshaj, sköldpaddor, örnrockor och enorma mängder fiskar. Dessutom såg vi en del fantastiska vyer och hade underbara båtfärder. Det var en sorgens dag när vi var tvungna att flyga tillbaka till fastlandet.

Vattnet har den finaste nyansen av turkos.

Turkost hav

När man inte åker på kryssning så finns det lite begränsning i antalet öar att besöka. Vi bodde på tre olika och såg fler när vi var på olika turer. Att ständigt ha ett späckat schema med aktiviteter och dessutom betala 2000-3000 kr per dag var inget för oss så vi körde backpackervarianten. Vi bokade flyget och resten ordnade vi på plats. Dagsturer och utflykter på egen hand där vi själva bestämde vart vi skulle och hur länge passade oss bättre.

Sjölejon på bänk
En väldigt vanlig syn…

Överallt ligger det sjölejon, på bänkar, på stränder och på båtar. Träffar man dem i vattnet är de snälla och lekfulla, stör du dem på land kan du få ett finger avbitet om du kommer för nära.

Bluefooted boobies
Bluefooted boobies
Örnrocka
Örnrocka
Bartolomé
Bartolomé
Bartolomé
Bartolomé

En av höjdpunkterna var turen till Bartolomé. Inte nog med att utsikten var fantastisk, vi åkte dessutom till en strand där det finns pingviner om man har tur. Tur hade vi. Det händer ungefär en gång i månaden att de dyker upp och det brukar inte vara så många. Mot slutet var de 5-6 stycken. Så små, söta och snabba där de jagade småfiskarna som fanns i mängder.

Pingvin jagar mat
Pingvin jagar mat

Pingvin jagar mat

Hela sjölejonkolonin
Sjölejonen samlas inför natten
Busigt sjölejon
Busigt sjölejon
Strand San Cristóbal
Strand San Cristóbal
Yoga på Isabela
Yoga på Isabela
Åka båt

Snorkel med pingvinmat

Galapagos huvudstad
Galapagos huvudstad
Sjölejonlek
Sjölejonlek
Hammarhajar
Hammarhajar

Green turtle

Majs med sås och ost
Majs inrullad i sås och ost – mums!

Fågelbäbis

Giant tortoise
Giant tortoise
Pelikan
Pelikan

Kratersjön Cuicocha

Efter att ha tillbringat ett par dagar i Otavalo bestämde jag mig för att ta en dagstur till kratersjön Cuicocha. Namnet betyder ungefär marsvinssjön och kommer sig av att en av öarna i sjön ser ut som ett liggande marsvin… Med lite fantasi i alla fall men med tanke på hur galna de är i marsvin här så känns det inte så förvånande.

Cuicocha
Typ ett marsvin…

Man kan gå runt sjön uppe på kanten och det tog mig ungefär fyra timmar. 3100 möh är starthöjden och högsta punkten är på 3450 möh. Ibland såg man bara grå moln men ofta bjöds det på en utsikt som gjorde att man tappade andan. Det var helt klart den vackraste vandringen jag gjort på länge och det var i princip fyra timmar med ett leende på läpparna. Att stigen inte var packad med folk trots att det var söndag var verkligen konstigt.

Vandring bland molnen
Vandring bland molnen

Panorama Cuicocha

Det var länge sedan jag såg så mycket olika vilda blommor som det fanns här. Antingen har det bara varit grönt eller så har det varit torrt och sandigt. Här fanns det både blommor och humlor, lite som hemma i Sverige!

Vilda blommor

Karibiens dragningskraft

Förra gången jag sa farväl till Karibien så trodde jag att det skulle ta lång tid innan jag åkte dit igen. Fel, fel, fel. Jag kunde inte hålla mig borta utan bestämde mig för att tillbringa en vecka på San Andrés innan det var dags att åka ner till Ecuador.
Colombianerna själva är som galna i San Andrés och tycker att det är paradiset på jorden. För någon som har besökt ett antal paradisöar lite överallt i världen säger jag ‘mäh’. Det bor 60 000 personer på en ö som är 9 km lång. Bara det säger ju en hel del. Lägg sedan till alla turister – för det här är ett väldigt populärt ställe. Jag kom dessutom dit i slutet på Semana Santa, påskveckan. Den firas enormt mycket här och de flesta åker iväg för att fira den. Med andra ord var det rätt trångt på stränderna de första 3 dagarna. Jag och Hanna (volontär på vandrarhemmet) hyrde motorcykel en dag och åkte runt ön.

Hund ochen kajman
Akta dig vovve lilla…
Blåshål
Stå vid ett blåshål är kul
Stranden Rocky Cay
Inte mycket folk men mycket sjögräs

Jag var sjukt besviken. Massor med folk och avgaser, dessutom regnade det en hel del varje dag. Jag åkte ju inte dit för att sitta på vandrarhemmet och titta på Netflix…

Johnny Cay
Alltså, färgen på vattnet…
Dykning San Andrés
Fin dykning

Så på fjärde dagen tittade solen plötsligt fram och de sista 3 dagarna handlade om att njuta av det fantastiska vattnet. Med betydligt färre människor var det ju inte så dumt ändå. Att glida omkring på en katamaran samtidigt som jag hörde reggaemusiken från stranden. Sämre kan man ha det. Även om jag älskar berg så börjar jag inse att det är nog så att havet smäller högre för mig. Det jag gillar med Karibien är människorna, attityden och musiken. Det är så avslappnat och alla är trevliga. Det kommer nog bli några månader volontärjobb eller divemasterkurs där när jag är klar med Sydamerika…

Rocky Cay
Rocky Cay

Strand

%d bloggare gillar detta: